Och så kom solen till slut...

Rex han bara njuuuuuter i solen...ahhhh vad skönt det är..."efter regn kommer solsken", tycks Rex nynna inom sig där han doftar på vinden...

Regn, regn och åter regn...

Tydligen hade vi i Örebro med omnejd haft mest nederbörd (i hela landet) förra dygnet och nog kan man då förstå att grodorna börjar komma in på uteplatsen.. Idag när jag var ute på baksidan och kollade mina blommor mm så hoppade jag och en groda lika högt när vi fick syn på varandra..det duggregnade och jag stod under parasollet just då och flyttade på en back som står där och fram hoppade en groda..ganska stor faktiskt..cirka 7 cm lång..och snabbt ner under trätrallen så den var lönlöst att gå in och hämta kameran för att hinna fota... Kanske nästa projekt ska bli ett dammbygge..fast som det regnar blir det nog det ändå...
Nu dräller det av trädgårdssnäckor här, som tydligen förökar sig i raketfart i det fuktiga vädret..

Kajsa leker...

Min älskade katt Kajsa är busig...

Grattis Katalonien som förbjuder tjurfäktning!!

Katalonien har beslutat att förbjuda tjurfäktning från och med 2012 och äntligen kan detta djurplågeri som pågått sedan urminnes tider upphöra i denna del av Spanien. Har alltid tänkt att jag ej kan resa till Spanien (om jag skulle bli rik) men nu kan jag faktiskt tänka mig det redan 2012 och då till Katalonien. Aldrig jag skulle resa till Spanien under dessa hemska förhållanden som tjurarna har där. Men till Kataloninen...den lilla biten av Spanien - dit ska man nu kunna åka...underbart att djurvännerna har lyckats få stopp på barbariet med de stackars tjurarna som offer... Det finns så mycket vidrigt djurplågeri där djuren plågas till döds för människors nöje...va sjutton nu det finns för nöje med att se djur ha ett helvete innan de dör. I Japan "masserar" - ja bankar och slår de på kreaturen innan de slaktas för att de ska bli mörare...jag skulle aldrig besöka ett sånt land... Även om jag hade pengar och kunde resa så är mitt "utrymme" ganska begränsat för jag skulle aldrig må bra mentalt om jag reser i länder där djur plågas till förbannelse..så jag sitter väl här på min uteplats i protest mot alla hemskheter som begås mot alla dessa stackars djur...men till Katalonien kan man ju snart åka förstås och så finns det ju fler fantastiska länder där djur behandlas väl...eller..?

Andreas fyller 15 år idag...Grattis!

(Rex och Andreas när Andreas kom på min födelsedag för några år sedan)

(Andreas med mina hundar Nilsson och Rex)
Kan man tänka sig att mitt barnbarn Andreas fyller 15 år idag...oj vad tiden går! Så sitter man här och ska blogga om det enda barnbarnet som är kille och är så väldans snäll...När han var liten var han mycket hos mig men ju äldre dessa barnbarn blir så får de andra intressen och det får man sannerligen respektera..jag var ju likadan själv..ville bli "stor" och jobba och tjäna pengar och började redan som 15-åring att jobba som bokbud på Herman Anderssons Bokhandel i Karlstad men oj vad tungt det var att cykla omkring med böcker som skulle iväg till någon kund.. En dag ramlade jag med hela rasket och beslöt att byta jobb och sökte till Karlstads Mekaniska Werkstad och till deras kontorsskola och kom in. Där utbildade jag mig till kontorist...maskinskrivning är ju bra att kunna nu när man sitter här vid tangentbordet och skriver...

15 år...vilken härlig ålder med drömmar om framtiden, kärlek och ställen att resa till och ställen att bo på... Vi får se vad Andreas väljer...bara att hoppas att han får infria sina drömmar....och att han fortsätter att vara den store djurvän han är...farmors älskade "favvokille"!

Mitt "sommarprojekt" växer sakta fram...

I maj skrev jag ju om den höga och fd vackra cypressen som vinterns kyla tog och som jag sågade ner..ja stammarna fick vara kvar förstås för jag tyckte de var vackra och kunde användas till spaljé och nu är det ett faktum.. Jag har planterat en clematis "Nelly Moser" där och en Alpclematis (som hade självsått sig bland plattorna och skulle räddas).

En clematis till vill jag gärna ha och vi får se vad det blir...hade tänkt mig att ha en clematis som är tidigblommande (alpclematis) - en som blommar under juni/juli (Nelly Moser) och en som är höstblommande..ska kolla vad som finns när växterna reas ut.

Det är så lugnande att ha denna plats på jorden.. När jag står därute och häftar fast en vaxduk på mitt gamla trädgårdsbord så dansar en fjäril förbi och man blir så glad i sinnet...

Vad gör man åt äckliga hundägare?

Jag har hund och min hund bajsar också men inte på cykelbanor eller framför andras uteplatser eller utanför någons grind utan i skogen. Jag förstår mig inte på denna respektlöshet som vissa hundägare har gentemot sina grannar och sina hundar - för det är ju hundarna som hatas än mer av hundhatarna. Det är inte hundens fel att den har en husse eller matte som inte orkar plocka upp skiten efter sin hund. Min Rex kan ibland göra inne på min uteplats men det är jag som plockar upp efter min hund - att sedan öppna grinden och få plocka upp efter andras hundar är sannerligen inte så trevligt.

Då detta har hänt många gånger så har jag bett Öbo om att de ska sätta upp skyltar om "rastning förbjuden" med text och bild för att inte missa de som ej kan svenska men jag fick beskedet att bekosta en sådan skylt själv. "Hyr dig fri"-slogan som Öbo hade gäller tydligen inte fast man hyr uteplatsen.

Ibland undrar jag om jag är utsatt för trakasserier för det har även hänt att någon har kastat in hundbajspåsar med "fyllning" på min uteplats vilket gör mig förbannad. Har även varit utsatt för att någon slängt kondomer på min uteplats och det hände flera gånger och det hängde - även de "fyllda" - på mina egna buskar inne på uteplatsen. Men då blev bovärden sur och gick runt och knackade dörr mm så de trakasserierna fick ett tvärt slut..fast så fick ju Öbo-personal komma hit till uteplatsen och plocka ner den använda "skyddsutrustningen" från buskarna...jag nådde inte upp till dem...fast på marken fick jag ta en plastpåse och plocka upp dem med..inte kul alls!

Under helgen klippte jag ner en stor buske på utsidan av min uteplats för att den buktade ut såpass att jag var rädd för att cyklister skulle krocka om sikten var dålig eller att någon skulle bli påkörd av cyklister eller moped som ibland kommer i hiskelig fart. Den rishögen låg i stort sett precis där hundskiten låg idag och rishögen har Öbos personal tagit bort nu på fm så den som rastat sin hund måste ha gjort det för någon timme sen bara..synd att man inte fick tag på den skitstöveln som var så respektlös mot mig...och sin hund..och andra som tvingades se skiten när de passerade... Kanske den nya hyresvärden "Västerstaden" kan få bukt med dessa respektlösa hundägare - man kan ju alltid hoppas!

Människans lika värde..vad betyder det egentligen?

Veckan med Pride-festivalen startar nu i Sthlm och jag börjar tänka i lite djupare tankar om de personer som deltar och är HBT (homo-, bi och transexuell) och allt det lidande som de tvingas utstå på grund av människorna runt dem - deras medmänniskor, grannar, landsmän osv som har alla dessa skrämmande fobier och fördomar om HBT.

Minns själv vad jag som ung kvinna satt och tänkte och skäms än idag när jag påminner mig om en insändare jag gjorde på 70-talet om "Blommor och bin" och vad som vad onaturligt och naturligt - som om jag hade rätten att avgöra det. Den skapade människan med alla dess känslor och egenskaper är långt större än vad en ung kvinna kunde förstå. Blommor finns i miljoner liksom bin och de surrar och snurrar lite varstans och pollinerar och det är deras uppgift i livet. Tror inte de bryr sig så värst om vart "deras pollen" hamnar.. Ett bi är inte en människa. En människa är ovärderlig och det finns bara en av varje människa och vi föds så oändligt olika trots att vi verkar vara lika dock inte likasinnade.

Folk som vill känna sig "finare" och "bättre" än andra bankar gärna bibeln i bordet och hetsar med bibliska fraser och ord om synd och skam och straff och helvete för de som älskar en människa av eget kön.. Med vilken rätt fördöms de? "Guds ord - guds skapelse?" Ja det är ju både den som dömer och den som blir fördömd. Båda skapade till jorden och har naturligtvis lika värde.
Oavsett om man är religiös eller inte eller tror på annan skapelseutveckling så är vi i alla fall hitkomna till jorden allihop och ingen har rätt att se ner eller förtrycka någon annan på grund av kön och läggning (som inte är övergrepp på någon annan individ förstås)

Religionen har orsakat mycket elände på vår jord; krig, tortyr, avrättning, straff i alla möjliga olika skalor och mobbning, utfrysning och självmord... När jag tänker på alla dessa fanatiker som hänvisar till Bibeln så tänker jag på Noaks Ark - han som tog med sig djuren när syndafloden kom..men det står aldrig om mammuten, och dinosaurier och jätteödlor som käkade människor så fort den kom åt.. Nej Noak tog bara med sig lamm, får, lejon, hjortar, hästar osv - de djur han på den tiden kände till - eller rättare sagt - den tid sagoberättaren kände till. Inte visste de om alla dessa urtidsdjur som funnits när Bibeln skrevs för de var redan utplånade då och kunde bara beskådas vid utgrävningar om man hade tur och så fanns de förstås som fossiler i stenar och berg...Så "när" skapade gud världen? Vilka skapade "gud" den för? Människan är sprungen ur ett oändligt stort sammanhang som inte kan förklaras av en bok som kallas Bibeln och är skriven av vanliga dödliga sagoberättare med livlig fantasi. Men detta vågar inte ens de kristna - självbelåtna - till jorden födda varelserna - som kallar sig människa och anser sig "finare" än andra - tänka på. Vi är alla lika och olika och unika. Vem har rätt att sätta sig över en annan människa bara för att den älskar en annan människa med samma kön? Två vuxna som älskar varandra - VAD har andra människor för rätt att fnysa och kränka och även misshandla och straffa - dessa vuxna - också människor med lika värde? Ofattbart för mig!

Så hör man frågan "ska HBT-personer få gifta sig - få adoptera barn?" och det är väl en självklarhet. Det finns barn som har det så enormt svårt. Barn som föds för att dö i svält och i sjukdom och i misshandel mm. Det finns barn som läggs i kassar ute i skogen för att dö - övergivna av sina föräldrar...och framförallt sina far- och morföräldrar, som tvingar sina barn att göra så för att slippa skammen att deras son eller dotter blivit med barn utanför äktenskapet och det finns barn som dödas för att de blivit med barn. Vi vuxna måste börja lära oss att bry oss om livet och att värdera det högre än alla löjliga och påhittade fördomar som bara tillkommit för att få folk till lydnad och underkastelse så till den grad att vi könsstympar barn innan de ens har fått rätt att försvara sina kroppsdelar och själva få välja vad de vill behålla eller inte..så gör vissa med försvarslösa barn... (tänk om dessa fått komma till mogna och vuxna och kloka föräldrar som värderar dessa barns liv högre än sitt eget)

Det finns barn som adopteras av kärleksfulla vuxna som tar hand om dem, ser dessa övergivna barn och ser till att de får omsorg, kärlek och få gå i skola och få vara barn och få leka med kompisar, få utbildning och framförallt få ett liv. VAD spelar könet för roll på sådana föräldrar.

Är man inte pedofil och är man inte barnmisshandlare och drogmissbrukare så ska man väl för sjutton få skaffa barn - få bli adoptivföräldrar om man så önskar..säg det barn som vill tacka nej till ett hem och ett liv.... Ja de tre grupper jag nämnt skaffar sig barn ändå och då är det minsann lagligt men hbt-personer ska få ansöka och böna och be och synas under lupp och kanske ändå få avslag för utredaren tycker si eller så...och har fördomar...
Jag drömmer om en bättre värld där folk bryr sig om varandra...det borde inte vara en utopi...

Vår stund på jorden...

"Sorgens källa sinar aldrig lille älskade Oliver" skrev jag och fick hjälp av FLVs webbmaster John (min son) att lägga in bild och en text som beskriver min sorg och längtan på föreningens minnessida (FLV=den förening jag var sekreterare i och som hade hand om djurkyrkogården i Örebro)...men ödet ville tydligen något annat än att jag skulle vara engagerad i FLV - för jag blev så fruktansvärt mobbad där och Olivers grav skändades gång på gång liksom mina andra djurs gravar som finns där sedan 70-talet att till slut insåg jag att inte djuren skulle få "vila i frid" så länge jag fanns kvar som sekreterare och för övrigt mycket aktiv i föreningslivet så jag jämnade mina älskade djurs gravar med marken och gick för att aldrig mer återvända - så att vi alla skulle få ro..och mina djur finns i min själ..i mitt hjärta för alltid...och med tiden slutade också hot- och hatbreven att komma och telefonringningarna både natt och dag upphörde...
OM DIN KATT FÖRSVINNER - SÖK I ALLA SKRYMSLEN OCH VRÅR SAMT I BODAR OCH KRYPGRUNDER - DIN KATT KAN FINNAS DÄR INSTÄNGD OCH INTE KAN KOMMA UT!
Sitter här och lyssnar på Jonas Gardell på radion. Han svarar på ett brev från en kvinna som var med i en bilolycka och i vilken hon miste sin man - för två år sedan. Det var inte hennes fel utan en mötande bil kom över på fel sida och krocken var oundviklig. Nu undrande hon hur hon skulle gå vidare - orka gå vidare.. och Jonas Gardell - denne fantastiske medmänniska - svarar så vackert genom att berätta om en man han möter i apotekskön och som han tycker sig känna igen så han hejar och frågar hur han mår.."bra", svarar mannen men ändrar sig direkt "nej det är inte bra för min gubbe dog i måndags" (tror jag det var). Så där stod mannen och hade mist sin kärlek i livet och skulle leva vidare med sin sorg. Jonas Gardell formulerade det så att alla våra möten är som tillfälliga gäster i våra liv och vi ska vara tacksamma den tid vi fick tillsammans här på jorden.

Och vi kommer att sörja och vi kommer att tillfälligt "glömma" och leva i vardagen och för att sedan sörja igen osv. Men vi ska vara tacksamma för den stund vi fick tillsammans...det var så vackert sagt och så klokt sagt...vi behöver inte glömma..vi får sörja...vi får leva och vi får älska i vår stund på jorden..och vi får vara glada att vi haft varandra - en kort stund - en lång stund i våra liv...och vi får sakna...och vi får prata om de kära vi saknar...

Jag har mist många av "de mina" både djur och människor och jag sörjer och saknar och jag pratar i tankarna med dem - för de finns..alltid inom mig... Beträffande mina djur så var det så svårt när jag miste min älskade katt Oliver "Ollie" för han plågades till döds i en krypgrund i ett hus snett mitt emot där jag bor. Han hörde mig när jag ropade. Han ropade på mig och jag hörde honom men trodde då att det var en katt som satt i ett fönster som jamade när jag gick där och lockade på min lille rödtott.

Oliver flyttade med till Oxhagen från Lundby och sen till Varberga och han svek mig aldrig. Han var ute i stort sett varje natt men kom alltid på morgonen..satt oftast och höll koll från en klätterställning på utedagiset utanför min uteplats..över 10 år höll vi ihop - troget.. Jag känner det som jag svek honom för jag gick med bovärden och kollade i husen runt här i krypgrunderna där de höll på att gräva för bredband och så till slut gav jag upp efter att vi tittade på huset där han fanns men så sa bovärden "vi har ju inte grävt där" och då letade jag inte där..och där var han. Fyra månader senare så kom bovärden och meddelade att de hittat min älskade katt - död - just i det huset och just i den krypgrunden och under den ventil som var närmast min uteplats..där hade han lagt sig att dö och där hade han hört sin mattes röst bäst.

Jag rusade dit och tog upp honom i min famn och hem med denna fullständigt uttorkade döda katt - lätt som en fjäder kändes han och jag satte mig på golvet med honom i mitt knä och visade de andra katterna honom och Aeris blev först så glad för hon älskade Oliver och månade om honom som en mor men nu stirrade hon klentroget på sin "bäbis" och ryggade sen tillbaka medan jag satt och skrek ut min förtvivlan och grät som en galning och upprepade "varför, varför, varför..." Så satt jag länge denna eftermiddag. Min Ollie...min lille bäbis...vilken sorg!
Tårarna kommer nu med när jag skriver detta och sorgen finns där och det dåliga samvetet för att jag inte förstod att han fanns därnere i krypgrunden. Men trots denna sorg inom mig så kan jag kan ändå skratta och gråta och leva vidare för jag hade över 10 underbara år med denna underbara katt, som aldrig svek mig vilket många människor gjorde - men aldrig min katt Oliver. Jag är sååå tacksam att han blev min misse och stannade hos mig under alla dessa år...så det finns sannerligen mycket att glädjas åt - vår stund på jorden! Så många vackra minnen..att minnas...det får man inte glömma...
(den vackra rosenbuketten har Birgitta Järnkvist placerat på Olivers grav efter att jag städat upp efter något utövat gravskändning på Olivers grav - hon är så snäll..)

Totto ger igen...

Igår när mitt barnbarn Jelena var här så ville hon spela på datorn. Totto som gillar Jelena och är väldigt sällskapssjuk kommer och lägger sig på musmattan vilket försvårar för Jelena när hon spelar...hon ropar på mig för att visa vilket bus Totto hittat på som ligger där så lugnt...till slut så killar Jelena Totto vid svansroten vilket han naturligtvis blir irriterad för - som jag förmodar att Jelena hoppas på - så han flyttar på sig...men inte Totto...han ger igen...

Flugan - en kortfilm av John Hall

Här kommer en liten kortfilm om flugan som älskade dressingen "Thousand Island" och som fångade Johns intresse för den lille insekten så den fick en alldeles egen film.
"Dä ska va gött å leva"- även för en liten fluga...

Allsång på Skansen...i tisdags...

I tisdags var det en speciell "Allsång på Skansen" för då hade familjen John tagit sig till huvudstaden för att ha lite trevligt och bland annat var det Skansen som fick besök av dem. Själv satt jag ivrig framför TVn och kollade om jag skulle se mina kära - men nej då inte heller...fast jag stirrade på publiken för långt bak.."de mina" hade ju tagit sig relativt långt fram och Marie lyckades till och med få autografen av Salem al Fakir fast hon försökte att få Thomas di Levas men det gick inte..han stack förbi som bara den och hon fick nöja sig med "vår nya stjärna" - Salem... Jag tyckte det var väldigt bra denna gång och förundrades och förvånades över kvinnan som spelade trumpet, banjo, säckpipa och sjöng för full hals - Gunhild Carling. Hon kunde sannerligen svänga till det!

Och glad blev jag när familjen kom välbehållna hem igen och jag fick fina bilder från John...

En film från Boglundsängen...

Filmen är ju från Boglundsängen idag när jag, Jelena och Rex var där. Tyvärr har jag bara min lilla digitalkamera så filmen lägger helt plötsligt av av "utrymmesskäl" förmodar jag. Den gör ofta så och inget att göra åt...Den visar i alla fall hur trevligt det kan vara att ha både vovven och barnbarnet med sig på promenaden...och hur vacker omgivningen är...

Boglundsängen på morgonen...

Efter den misslyckade morgonpromenaden i Varbergaskogen idag så fick jag låna Björns bil när han kom med Jelena och då passade jag naturligtvis att ta en sväng förbi Boglundsängen - detta lilla paradis vid Vivalla företagsby..där är så omgjort nu med cykelvägar och promenadvägar och ett utsiktstorn där man kan beskåda den vackra naturen - de konstgjorda sjöarna och fåglar samt kor. Där tog vi en promenad...

Jag hatar dessa blodsugare!!

Här står man intet ont anande i arla morgonstund och inväntar sin vovve och blir attackerad av dessa gråbromsar. Plötsligt hörs ett dovt surrande runt huvudet och...aaaj en sticker mig i handen och då upptäcker man att det finns flera flygande och utsvultna gråbromsar. En klipper jag till och klämmer ihop helt desperat men nej då den vecklar ut sig och börjar jaga blod igen...milde himmel "kom hit Rex", vrålar jag och börjar "springa" - ja gå så fort jag orkar och vevar friskt med armarna...

Rex får för sig att detta är en lek och börjar slita i kopplet och när jag lyckas få bort en plågoande på honom som bitit sig fast strax under högra ögat...ja då blir han så glad att han börjar med "juckande rörelser", som jag blir så sur för. "Sluta", säger jag bestämt och slår efter bromsarna..men Rex ser inte ut att bry sig...så där kommer vi inspringande på gården och är det någon granne vaken så ser vi nog helgalna ut där vi kommer.. usch vad pinsamt! När Rex blir jättebusig så börjar han med dessa obscena rörelser som jag aldrig lyckats få ur honom. Det värsta är att han har börjat så de senaste åren. Synd att vi inte har en "Ceasar - mannen som talar med hundar" här i landet för då skulle jag kontakta honom för råd och hjälp.

Där jag bor är det väldigt invandrartätt och många är faktiskt rädda för hundar så jag blev så glad en dag när en pappa med en liten pojke på cirka två år frågade om pojken fick klappa hunden.."javisst", svarade jag glatt. Och pojken gick så försiktigt fram och klappade Rex på huvudet, som genast började sina oanständiga rörelser. Jag ville ju inte skrämma pojken med att ryta till - men pappan skrattade och jag försökte med kopplet att avleda Rex, som svängde runt och var heltokig men fortsatte sina rörelser. Då sa den lille grabben glatt "hunden dansar".. " ja det gör den", sa jag och började gå bortåt och skämdes för min knasiga och "salsadansande" hund.

Rex gör aldrig så inne utan alltid när han kommer in på gården (bara ibland) så jag vet inte om det handlar om att han blir så glad att komma hem igen...synd att jag inte kan tala om för Rex att det är opassande att bete sig så och han ska inte göra så - dessutom är han kastrerad sedan många år tillbaka..så det så...

Igår var jag till Plantagen och köpte en pelargon - en "Mårbacka" för 75 kr för jag har hört att om man har en pelargon i rabatten så går inte gärna sniglarna dit på närliggande växter...jag har ju trädgårdssnäckor som käkar upp mina hostor (funkior) så de ser ut som om någon skjutit dem med hagelgevär...sorgligt för jag har flera stycken funkior sedan många år tillbaka men aldrig har jag haft dessa problem med snäckor... Nu ska vi se vad pelargonen kan göra åt dem...

Några bilder till på fasankycklingarna..

Först när de kom var de så svaga och ynkliga - en av dem är fortfarande lite mer medtagen men både äter och dricker så det är bara att hålla tummarna för ett lyckligt slut...

Tillfällig och ställföreträdande kycklingmamma...

"Farmor kan du hjälpa två kycklingar som inte mår så bra och blir mobbade"... Oj då, vad ska man svara när ett älskat barnbarn frågar en sådan fråga.. "det är bara för några dagar", sa hon.. sen ska de tillbaka ifall de blir okey..annars lever de inte så länge.. Klart jag ville försöka få liv i de små och så kom de...vad som fanns var en gammal marsvinsbur att sätta in dem i och så började vården av de små. "Bill och Bull" skojade vi men det skulle visa sig bli "Hudini" åtminstone på den ena. Maken till skicklig smitare har jag inte sett. Så nu har en gardinkappa blivit skydd runt buren. En lampa som ger värme var väldigt viktigt också... Så ska de ha rent vatten minst sex gånger per dygn..inga problem för mig då jag oftast vaknar mitt i natten och är klarvaken.. När jag tittade till dem kl 03 inatt så stod de båda och åt...

Först var de klena och ynkliga att beskåda och sen med mat och vatten och pyssel och nattvak så har det redan blivit fart på dem så nu hoppas jag att de kommer att må bra och få sin frihet till slut i mera naturliga boningar..men kul är det och jag är glad att kunna hjälpa de ulliga liven som piper så glatt.

Jag gick ut på internet och läste massor om hur man ska sköta dem och fick en del bra tips..bland annat att ha en sten i vattenskålen för att förhindra att de somnar i skålen och drunknar..ja, det kan de visst göra eftersom de verkar ha rena "insomnia"-sjukdomen för de tvärsomnar vart än de är. Pigga ena stunden och sover nästa.. Spännande att följa deras tillfrisknande (förhoppningsvis) ..de var visst de minsta i kullen...

Snacka om service!!

Den ungerska syrenen hade växt sig väldans stor och tog mycket plats. Under den har jag ju en rabatt där blommorna inte ser dagens ljus alls tydligen för de har inte kommit upp "bara" vintergröna och kärleksört - men såvitt jag vet ska där vara både liljor och flox och en massa annat som jag glömt..såg i alla fall liljekonvaljer där som blommade tidigare...

Nu hade i alla fall regnet slagit av en stor gren som hängde över all växtlighet och över den dignade en massa andra grenar tunga. Det tar emot att göra större arbeten när kroppen inte hänger med i muskulaturen som förr utan ger värk i kroppen både här och där och en sak som har börjat komma är värk i lederna...men nu blundade jag för det och tog sats och gjorde vad som måste göras..gallra!

Fram med verktygen och bara att börja knipa av de tunga grenarna först och så arbeta sig in i "djungeln". När detta äntligen var gjort så svettades jag sannerligen rejält och så var det bara att börja klippa till snyggare med häcksaxen och sedan ta fram krattan och få ut allt från uteplatsen. "Finputset" får jag göra en annan dag...jag får vara glad över det jag åstadkommit nu...

Vi har ju så bra att Öbo kommer (än) och tar bort trädgårdsavfallet bara vi lägger det utanför grinden och gräsrens mm i en korg vi fått av Öbo till det ändamålet.

Nu var jobbet gjort och jag gick in för att hämta kameran (älskar min blogg och att fota) och fotade sedan rishögen och där jag klippt rent..och så gick jag in och vände mig om och där kom Öbo och plockade bort allt ris..jajamensan det kan man kalla service!

Förhoppningsvis behöver jag inte ta någon starkare värktablett (Tiparol, som jag har på recept) för jag mår illa av den... men en Alvedon eller Ipren får duga ifall jag stelnar till. Närmast denna värk jag kan komma är fibromyalgi men läkarna har nämnt det men ej utrett mer än klämt på flera punkter på kroppen och sagt att det troligtvis är fibromyalgi (är väl för gammal)..usch nu tycker jag det kryper på hela kroppen så nu ska jag gå och duscha...

Förbjuda kamphundar?

Det har ju kommit ett förslag om en lag att förbjuda kamphundar och det är något jag hoppats på länge. Dels för hunden själv och dels för människans trygghet. Vi minns väl alla den stackars hunden som polisen sköt om och om igen med både pepparsprej och riktiga skott. Den stackars hunden hade ju precis fått en ny ägare och så sker oftast med dessa hundar som blir oerhört stressade och inte vet vem som är "flockledaren" utan får bara en ny ägare som ska fostra den på sitt sätt. Alltså bet den sin nye ägare och ingen vet varför mer än hunden och den nye ägaren...

Många barn har blivit svårt skadade av hundar som helt plötsligt gått till angrepp. Det behöver sannerligen inte vara "kamphundar" som hugger barn...minns när Björn var i femårsåldern och vi skulle besöka hans farmor så kom det ett ungt par med en lös cockerspaniel vilka passerade oss utan någon incident..men så när de gått cirka 25 m så vänder hunden om och springer tillbaka och rundar min son och hugger honom rakt i ansiktet och så springer den till sina ägare igen. Vi blev så paffa att vi inte gjorde någonting åt saken mer än gick in till hans farmor och tvättade rent såret. Han har ett litet ärr i ansiktet än som minne av detta möte. Varför hunden reagerade så vet ingen av oss. Pratade med ägarna som också ingenting begrep mer än att ha hunden kopplad sedan.

Hundar kan tyvärr vara väldigt nyckfulla och ingen människa ska behöva komma till skada för att en ägare inte kan hålla sin hund i koppel. Hundar som är aggressiva bör ha munkorg ute. Jag är för lagförslaget men inte att börja avliva hundarna som redan är födda - men däremot kastrera och sterilisera och avveckla dessa kennlar som föder upp dessa "kamphundar" som inte har i ett socialt samhälle att göra egentligen. Inte behövs det kamphundar i var och varannan bostad i bostadsområdena. Här i Varberga har antalet stora och "stöddiga" hundar ökat och jag är numera orolig att möta på dessa när jag går ut med min gamle vovve som aldrig skulle klara ett slagsmål.

Har själv tagit hand om en blandning som var svårt skadad mentalt och fick en "säker vakthund" och gjorde inte heller barnbarnen något mer än nafsade till lite i äldsta barnbarnets hand (en gång) i början men mig lydde han minsta vink och var väldigt lyhörd både ute och inne och ingen människa kunde smyga sig på oss. Dessvärre var han så pass skadad att han reagerade först aggressivt innan han såg vem som kom hem till oss. Björn hade en ny jacka på sig en gång när han öppnade bildörren och skulle sätta sig i bilen då han högg - inte igenom jackan - men ändå - tre gånger i Björns arm. Han kved av skam när han fattade att det var snälle Björn som han huggit i armen..nu var det väl inte av all kraft men ändå..han ville bara vakta sin flock och så blev det så fel...
Jag hade kastrerat honom för att få honom lugnare och mindre hetsig men det hjälpte inte.

Då han dessutom blev sjuk - en hudsjukdom som han tydligen hade haft även som valp och som nu spred sig över kroppen och han började även kräkas ganska ofta. Var till veterinär med honom som rekommendera tjärschampoo (vilket inte hjälpte).

Efter "angreppet" mot Björn som han egentligen älskade och blev överlycklig när han kom på besök - insåg jag att jag ej kunde ha hunden kvar utan han fick somna in. Jag var rädd för att ett barn på gården skulle rusa fram så som barn gör och fråga "får jag klappa hunden". Han blev känd som "arga hunden" och Rex var "snälla hunden"...det var stor sorg när jag tvingades ta det svåra beslutet men som jag ändå anser var ett riktigt beslut. Som sagt mina barnbarn hade han bara kul med och var "helt normal" de stunderna de umgicks och lekte tillsammans..och han var helt underbar mot katterna...Han fick det bra sina sista år i livet.

Familjen som ägt honom tidigare hade slagit honom som uppfostringsmetod berättade flickan i familjen. De hade till och med lämnat bort honom till en manlig bekant som gav honom stryk i tre dagar, sa hon för att få honom lydig. Blev han lydig? Kanske till viss del men han tappade tron på människan - det är jag övertygad om. Hos dem högg han till höger och vänster, enligt dem själva och de skulle avliva honom nästkommande dag. Hos mig fick han inte ett enda slag - bara tydliga kommandon och beröm. Jag tror han älskade sin nya matte och jag älskade honom jag med...vi fick några år tillsammans..

Jag är för en lag om att förbjuda kamphundar - en avveckling - inte massavlivning! Stoppa dessa oseriösa uppfödare och säljare som struntar i vem som köper hunden och hur den får det i sitt nya hem. Vi behöver inte kamphundar som sällskapshundar!

Äntligen kom regnet om än med dunder och brak...

Ena dagen olidligt kvalmigt och man känner sig dåsig och orkeslös...och så kommer regnet...det efterlängtade regnet...nu med dunder och brak när åskan slår ner både "här och där"..fast här regnade det som det skulle...massor..men blommor och blader höll...om än i halvliggande ställning en del.

Katterna höll sig också inne...men inte jag som blev bjuden på kinamat och en rejäl åktur utåt landet av Marie och barnbarnen Andreas och Malin. Vi hälsade på i en gård där det fanns små gulliga och ulliga fasankycklingar vilket jag nog kan säga att jag aldrig sett i mitt liv tidigare. Deras hund var nog lika förundrad som jag vad detta månne vara för kryp...söta till tusen är de i alla fall..och såg ut att må bra..varmt och gott och många kompisar att ty sig till...

Luften blev genast friskare och lättare att andas och när blixtarna slog rakt ner i backen var det allt skönt att sitta i bilen och känna sig trygg..värre var det nog för de hästar vi passerade men de såg riktigt lyckliga ut de med när regnet piskade bort bromsarna åt dem... Idag känns det riktigt bra och den vegetariska kinamaten var jättegod...Tack Marie för en fin dag!

Totto - den sällskapssjuke katten...

En dag förra veckan när Jelena var hos mig så hörde jag henne börja skratta väldigt gott och jag gick och kollade vad det var för något som gjorde henne så glad. Vad jag fick se? Jo - Totto i en tom plastburk som jag brukar slänga kvitton, lappar mm i - innan jag sorterat dem...i den satt den slöa katten.

Jelena tyckte han var jätterolig som satt sig i plastburken. Jag skyndade mig att ta fram kameran och filma...men det var ingen risk att missa tillfället för Totto satt där och satt där och jag tog flera filmsnuttar innan minneskortet var fullt.

Den första filmen blev nog för lång och där skrattar vi och pratar så i filmsnutten efter försökte vi vara tysta även om det "kluckar" till i halsen på oss ibland... Den allra sista filmsnutten innan minneskortet la av ser man i alla fall att Totto tagit sig ur sin "sköna" sittplats och nu ligger på den...vilken tokig misse va? De är så olika som individer dessa underbara varelser....

Jag har siesta...

Nä nu är det för varmt att vara på uteplatsen. Känns som om luften - den mycket heta luften - står stilla (40 grader när solen ligger på). Skulle jag sätta mig där ute nu så fick jag nog värmeslag. Tifa och Aeris vägrar däremot att vara inne och ligger i buskarna...kanske är det mer svalka där...kanske man skulle krypa in under buskarna..nä skojar bara...två bordsfläktar går på högvarv härinne och det är bara soffan som hägrar nu..ska strax ta siesta..åhhh va skönt det ska bli.... Ute trivs dock körsbäret "Berit" och min lilla ros som jag planterade för några somrar sen och som inte ger sig vare sig det är hård vinter eller kokhett ute.. Jag älskar min uteplats men idag får den vara ifred (bara vattnat några blommor som säckat ihop).