Kungen och boken och rykten...usch ja..vilket elände! Tänk hur olika vi är vi människor ändå.. en del frossar i lögner och förtal och smutskastningar om allt och alla och en del vill veta "sanningen" om andras privatliv och gräver och förföljer och kan aldrig få nog av blaskigheter! Vad glad jag är att jag inte har dessa behov. Mitt eget liv blev ju i stort sett förstört just av sådana människor. Vad kungen har haft för sig bryr jag mig inte ett smack om utan tycker det är en privatsak mellan honom och hans familj. Hela systemet är ju käpprakt åt skogen med kvinnosynen osv och det är den ena skandalen efter den andra som "kändisar" har och som avslöjas av journalister och annat folk som vill tjäna pengar på andras privatliv... Den dagen karlarna inte dreglar när de ser en lättklädd kvinna hoppas jag inte är så långt borta! Se bara på badstränderna där topless är alltmer vanligt och ingen bryr sig. Jämlikhet kan man börja att pränta in i barnen och att respektera varandra så kanske det snart inte finns någon sensationshysteri om några år...vad fint det skulle vara. Människor som bryr sig om varandra och hälsan och kärleken och inte fylla, fester och hångel och inte om skvaller, förtal och lögner...
Vi har ju skapat vår monarki och då får vi väl avsluta den också och låta folk leva fritt och inte som livegna och bevakade steg för steg...usch vilket hemskt jobb... Jag blir själv väldigt illa till mods när jag ser eller hör någon börja insinuera något och inte visar i klartext vad det handlar om utan bara ska väcka sensation... usch och tvi vale säger jag! Jag har fullt upp med mina egna problem..
(Bilden är från Kvarntorpshögen och är fotad av John Hall. Däruppe finns dessa statyer till beskådande för alla som vill - "Karyatid" och "Makt"av Rickard Brixel)
"Spegel, spegel på väggen där - säg vem vackrast i landet är" får vi lära oss som småbarn i sagan om Snövit att tänka..redan där blir vi hjärntvättade och styrda till ytliga bedömningar. Våra idoler väljer vi bland underhållning och klädbranschen - modeller, filmstjärnor osv. Varför väljer vi inte idoler bland Läkare utan gränser exempelvis - de som med risk för eget liv åker till krigshärjade länder och miljöer och opererar, vårdar och räddar lemlästade, torterade och skadade barn, kvinnor och män. Eller miljökämparna som värnar om jorden och dess liv! Det verkligen vackra folket. Nej botoxinjicerade och plastikopererade ska de vara och allt yngre människor står och lider framför spegeln och studerar intensivt och kritiskt minsta centimeter i ansiktet och kroppen - letar för att finna "fel" som de kan gå och få injektioner för eller förändras med skalpell. Vad är det för galenskaper som människan håller på att utveckla? För det jordens befolkning framåt? Ungdomar som fyller ut sina läppar så de ser ut som ankmunnar...stela och konstiga! Gamla tanter som sprutar in botox så ansiktet inte längre ser levande ut - utan som ett blänkande plastansikte i stort sett helt orörligt! Nä tacka vet jag ett ansikte fullt av liv som kan skratta och visa alla skrattrynkor - det gör mig varm i själen! Det känns sorgligt att människor inte har annat för sig - andra värderingar och bättre livskvalité än att studera sig själva till rena förbannelsen. Det finns så oändligt mycket bättre värden att engagera sig i än sitt utseende. Hjälp de som verkligen behöver det över hela vår jord. Få ett liv att vara nöjd över och acceptera dig själv och dina veck i pannan - de är naturliga!
Ungdomar världen över dyrkade Michael Jackson - hans sång och hans dans och hans utseende - men han själv ville inte se ut som han gjorde utan han ville se ut som Peter Pan - en seriefigur (?)...
Det är MORS DAG idag och vi mammor föder våra barn och tycker de är vackrast i världen. Vi beskyddar dem och älskar dem över allt annat - om vi är normala och har sunda värderingar. Dessvärre finns det mammor som inte ser sina barn och låter sina barn vara just barn utan ska tvingas in i en modeindustri och leva som "vuxna kvinnor" redan från början av sina liv och de får aldrig uppleva glädjen av att vara barn...ett barn med föräldrar som älskar dem precis som de är... Det är ju föräldrar som blivit hjärntvättade av modebranschen och dess ytliga marknad...
Dina komplex som skapats av "marknaden" gynnar inte dig utan endast alla penninggiriga som vill tjäna en förmögenhet på just ditt svaga självförtroende... Jo jag såg "Uppdrag granskning" och blev glad över att de uppmärksammat detta växande problem i vår värld... Betänk också vilka hemska djurförsök de stackars oskyldiga djuren måste utsättas för bara för människors fåfänga..och så är du vacker precis som du är utan alla dessa manipulationer med din kropp!
Vilken underbar historia Birgitta Järnkvist skickade över via mailen! Hon hade av och till haft besök på sin tomt av en and som tog sig upp i ett gammalt skatbo och där föddes 10 små andungar utan Birgittas vetskap men så nu hoppade de ur boet en efter en och blev tio till slut och Birgitta passade på att föreviga dem med kameran när de vandrade bort från tomten...hoppas vi får veta deras vidare öde... Vilken underbar historia..att lägga sina ägg i ett gammalt övergivet skatbo...men som jag skrev till Birgitta - vart annars om inte i hennes närhet! Djuren tycks känna på sig att hon är deras vän för till henne kommer många små liv och känner sig trygga..
Sitter och lyssnar på radion att någon har kört på en ko och "smitit" utan att meddela polisen för det ska man naturligtvis göra av ren empati för både djur och ägare MEN det är inte reglerat i lag får vi veta - vi som lyssnar..(?).. Det är bara vilda djur som regleras i lagen och kör man på "större" vilda djur så ska man kontakta polisen som i sin tur kontaktar en jägare som åtagit sig "eftersök" på skadade djur. Jägaren åker ut till platsen och avlivar skadat djur. Platsen ska den olycksdrabbade föraren märka ut så att jägaren hittar platsen (det förkortar ju lidandet för det skadade djuret).Märkligt att man kan strunta i att anmäla till polisen ifall man kört på något tamdjur (husdjur). Dags att få ändring i lagen!! Tack och lov finns det människor som anmäler ändå...som idag är en katt påkörd i Karlskoga. Många djur har fått sätta livet till i trafiken och det bästa man kan uppmana bilister till är att sänka farten och hålla uppmärksamhet åt sidorna också och inte köra trött, drog- eller alkoholpåverkad! Vilken lycka om olycksstatistiken blir noll olyckor både för djur och människor..utopi?..ja kanske det men värt att sträva efter...och lugna ner oss och inte stressa genom livet...
Bilderna visar en av alla älgolyckor John har fotat och jag visar det minst otäcka exemplet för att som jag tidigare sagt "en bild kan säga mer än tusen ord" och jag lovar det finns värre bilder..tragiskt nog...
Oj vilken vacker bild på vacker kaja som John har lyckats fånga med kameran idag..och glad blev jag förstås..och delar med mig till er därute i cybervärlden...
Visst ser det ut som om den svartvita flugsnapparen brister ut i en hymn till våren? Jag tycker mig höra hur vackert den sjunger...kunde inte hålla mig utan lade in texten i Johns bild på pippin...
Min vän Birgitta Järnkvist översände dessa bilder som jag fick på mailen idag. Härliga bilder på en kaja och på en skata och båda kämpar med en korv. Ser ut som om de tror det är en jättestor daggmask! Fåglar kan sannerligen både roa och förundra och bli underbara "fotomodeller" och Birgittas fåglar är så väldans charmiga tycker jag! Roligt att ha en snäll vän som Birgitta som bjuder på sin "fångst". Birgitta själv skojar och kallar det "seg gammal korv" därav rubriken...
Har gått in på Örebro Katthems hemsida för att kolla om de katter som passerar på min uteplats är saknade..men än har jag inte sett någon annons om dem..så de bor väl i grannskapet. Vad som förvånar mig är att det finns så oändligt många upphittade katter som ingen tycks sakna..fast det kanske det gör men de har inte hört av sig till katthemmet. Kanske är det många invandrare som förlorat sin katt och inte känner till alla dessa eldsjälar som bryr sig om katter och värnar om att de ska få komma hem igen. Skulle vara önskvärt att kännedom om katthem och andra föreningar spreds lite mer bland både svenskar och invandrare! Örebro Katthem har många katter som söker nya hem och många katter som söker sina gamla hem då de kommit bort från dem.
Örebro Katthem har många jourhem och behöver fler! Du som känner för att förbarma dig över övergivna katter och har plats för dem kan väl höra av dig till katthemmet - uppgifter om dem finns både i telefonkatalogen och på internet..bara sök... Och du som bryr dig om de stackars övergivna katterna - gör som jag - sprid kännedom om katthem, behov av jourhem och om du hittar en katt - död eller levande så hör av dig till polisen för de har också varit behjälplig att hålla koll på att katter återbördas med sina ägare.
Föreningen Rädda Djuren är också fantastiska i sin kamp för alla husdjur tycks det för på deras hemsida kan man hitta både katter, kaniner, hundar mfl som söker nya hem!
Påkörda katter ska anmälas till Polisen så ev ägare kan åka och hämta den! Påkörda katter bör fotograferas för lättare identifiering. Ifall en ägare inte "vill tro" att det är deras katt som ligger utefter vägen eller gatan så kan de kolla på det foto du kan visa dem...jag har gjort det flera gånger och hittat ägare så jag vet att det funkar även om det är sorgligt så är det lättare för ägaren att få vetskap och inte fortsätta sitt eviga sökande... Hör med katthemmen ifall de har någon mapp för dessa foton. Makabert? Ja - men nödvändigt för ägaren....
Du som saknar en katt - sätt upp lappar med förhoppningsvis foto på katten! De flesta affärer i lokalområdet har anslagstavla där du kan annonsera - gratis! Annonsera även i lokaltidning och var inte rädd för att fråga dina grannar eller folk du möter på promenaden (jag fann igen min katt som försvann 1974 på så sätt - tyvärr var den påkörd och död men jag fick veta). Så fort du någonsin kan - när du blivit ägare till en katt (-unge också) så ta fotografier från alla sidor på din katt det underlättar eventuellt sökande i framtiden ifall kissen rymmer eller ramlar ut genom ett fönster eller smiter ut genom dörren..och fota sedan under årens lopp..kanonbra! Lycka till! (Min katt Totto på bilden lever och har hälsan)
http://www.orebrokatthem.com/ och webbadress till Rädda djuren http://raddadjuren.org/
Igår gick min kaffebryggare sönder och jag som var så kaffesugen på eftermiddagen.. Idag köpte jag en ny. Kan inte vara utan! Björns sambo Anette kom idag och hämtade mig och vi åkte och shoppade på både Ö&B och Willys och fikade på Österplan. En trevlig förmiddag med andra ord.Nu ska jag strax brygga mitt eftermiddagskaffe men måste invänta vattengenomgången - ja man ska ju rengöra den genom att låta enbart vatten rinna igenom..men snart så doftar det kaffe här igen..
Vild och galen tonåring måste jag ha varit när jag 15 år gammal gick ut på promenad med min kompis Paula - från min kära mor (bodde på Gruvlyckan i Karlstad på den tiden) och en raggarbil stannade med tre tyskar i som skulle till Oslo - de frågade oss - på engelska - om vägen och Paula och jag fick en knäpp idé och sa glatt att vi också skulle dit så vi kunde visa vägen...(hur vågade vi?). Vi hoppade in i bilen och följde med och kom till Oslo jättetidigt på morgonen och tackade för skjutsen av de jättetrevliga tyska raggarna, som verkligen var gentlemen och så stod vi där i Oslo utan pengar och hungriga och Norge vaknade upp till en festdag.
Några fransmän som hade anlänt med U-båt som låg i hamnen bjöd oss på pölser (varm korv) och vi sprang omkring med dem i några timmar på Karl-Johan och hade kul - fotade oss i en fotoautomat (har kvar fotot än i mitt album) och dagen gick i festlighetens tecken med parader och viftande flaggor. När kvällen kom och vi började bli trötta så blev vi också rädda och längtade hem..men hur skulle vi ta oss hem??När klockan gick över midnatt så gick vi där som ynka fån och en norsk präst frågade oss vart vi kom ifrån och vi förklarade vår utsatthet och denne underbara präst erbjöd oss natthärbärge hos hans gamla mor och vi fick sova där i varsin säng med en Jesusbild hängande över huvudkudden (på väggen) och blev serverade frukost på morgonen med nybakade bullar och goda mackor. Vi tackade för oss och gick ut på stan igen i vackra Oslo och kollade lite sevärdheter och blickade mot slottet och timmarna gick..skulle vi våga lifta igen?
På eftermiddagen började vi fundera allvarligt på liftning när vår "räddare i nöden" - prästen dök upp och gav oss pengar till tågresa hem..och vi blev överlyckliga!! Vi kom hem på tredje dagen och möttes av en förtvivlad men ändock lättad mor och Paula fick ringa hem till de sina och meddela att vi levde. Stackars föräldrar - både mina och hennes..jag skäms än...men minns prästen som jag inte glömt trots att 50 år har gått...så varma tankar till grannlandet!!
Vaknade inatt exakt 2.23 av att någon i trapphuset började hamra och detta har hänt så många gånger förr. Sista tiden har det varit ganska så lugnt men nu började det igen. Vaknar man hastigt ur ljuva sömnen så förblir man vaken och ligger där och lyssnar till slag efter slag..jag fattar inte att det finns så hänsynslösa grannar - totalt likgiltig för sina medmänniskor. Dessvärre vet jag inte vem det är för jag vill inte gå ut i trapphuset på natten och "lyssna dörr"... Vad jag däremot undrar om är att det kan ju inte vara "ombyggnad" i bostaden - utan det måste vara någon som tillverkar något...men vad? Tydligen så viktigt att det är värt att störa sina grannar.. Hammarslagen är inte våldsamma utan mer som om någon slår i små nubb/spik eller liknande..om och om igen...bank, bank, bank...
Störningsjouren? Nej, för jag fick besked en gång att om man kallar ut dem och de inget hör så får man betala en kostnad till dem - då de anser att det är "oförrättat ärende". Inte hinner de hit för att lyssna då det pågår under så kort tid - en halvtimme till en timme ungefär..så det finns nog inget att göra...
(Det ser nästan ut som om getingen slår knut på sig själv i sitt strävsamma byggande)
I år är det ett riktigt getingår och om någon vet det så är det familjen John. I deras sovrumsgardin har en geting påbörjat ett bobygge. Djurvänner som de är så har de inte haft hjärta att ha ihjäl den lilla blivande mamman utan fångade in henne och bar ut henne och hela natten har hon försökt att ta sig in igen för i arla morgonstund hittade hon en liten chans någonstans i huset för in kom hon och raka vägen till sitt påbörjade bo och så satte hon igång igen...fantastiska varelser.. John måste hitta en annan lösning på denna sällskapliga optimist...annars får han väl skaffa sig ett myggnät över sängen..
(Han kanske får bygga en egen liten holk till getingen och sätta upp små gardiner..tycks ju vara en kräsen geting)
