Vad gör man inte för sina barnbarn?

Igår köpte jag en fotboll till Jelena och idag fick jag stå mitt kast - ja i mål alltså! Vi spelade fotboll vid planen här i Varberga bredvid skogen nära mig. Jelena hade energi till tusen och sprang fram och tillbaka på cykelbanan medan jag pustade på. Väl framme blev jag målvakt och sköt faktiskt en riktig höjdare - se foto. Bollen är dessvärre ur bild. Höften fick vad den tål! Jelena sköt flera gånger tills jag var så slut att jag fick sätta mig ett tag och vila men då fortsatte hon utan uppehåll och jag fotade och filmade henne under min paus. Väl hemma så tog Jelena ett kort på mig och då slog mig tanken att vid luciatiden 2011 hade jag ingen puls och låg på hjärtiva och nu strax efter midsommar så har jag både annan ansiktsfärg och puls efter denna matchen med fotbollstjejen Jelena. Oj vad roligt vi hade!

Varberga har sina "smultronställen"!

På min promenad idag passade jag på att fotografera dessa vackra blommor - en av flera viloplatser där man kan sitta och bara njuta av blommorna och det fina vädret - för det är det sannerligen idag. Himlen är klarblå och måsar och kajor flyger stillsamt uppe i luften och det känns så fridfullt. I Varberga Centrum växer ett enormt stort träd med en krona som är så stor och rund att den inte fick plats i min digitalkamera från där jag stod och fotade. Tyvärr störde solen bilden en aning men ni får se den ändå...

Rädda mosippan!

På facebook har det startats en grupp som vill försöka rädda mosippan som börjar dramatiskt minska i antal då det naturliga landskapet för dess levnad har förändrats. Lingonris mm börjar kväva denna vackra blomma så den inte längre kan så sina frön utan dör ut. Vad vi människor kan göra är att i första hand rensa runt mosippan så den får större yta runt sig att kunna släppa sina frön. Gruppen på FB heter "Rädda mosippan" och som ni vet är det gratis att engagera sig där. Det enda som kan kosta är ju ifall man köper frön och sår. Hoppas ni är många som engagerar er för ingen av oss vill väl förlora en sådan skönhet i vår natur. Min vän Birgitta Järnkvist har fotat följande bilder på mosippan så nu vet alla som tittar här hur den ser ut! Tack Birgitta för din vänlighet att låta mig få använda dina bilder!

Livets "berg- och dalbana"...

Igår var det en sådan dag när känslor går upp och ner. Begravningsdag för min kära svägerskas far - han som jag beundrade så när jag fick kännedom om hans engagemang under många år ute på Göteborgsudden och som min svägerska Ingrid skrivit om alldeles nyligen. Hade ingen möjlighet att närvara vid akten i Karlstad men tände ett ljus till hans minne. Jag hade heller ingen möjlighet att närvara i Kumla hos mitt yngsta barnbarns skolavslutning inför sommarlovet. Var febrig under natten och hade en svår tandvärk eller sviter efter en provisorisk rotfyllning så det var inte möjligt för mig att åka någonstans. Under dagen och med Alvedon så lugnade värken sig såpass att när Marie dök upp vid 18-tiden för att hämta mig hem till dem för att fira barnbarnens skolavslutning och min födelsedag så följde jag med och upplevde en mycket trevlig kväll med väldans god smörgåstårta som John gjort enkom för mig och Malin, som heller inte äter kött (lakto-ovo-vegetarisk).  Jag fick också en jättefin brödrost som jag redan använt vid frukosten idag. Märkligt hur ödet svänger hit och dit med ens känslor..ja sånt är livet!

Fyllda 66 år...inte så dåligt!

Igår fyllde jag 66 år och nog tycker jag det är värt att fira varje år man fått vara kvar i livet och speciellt efter den dramatik jag var med om runt Lucia 2011 när livet kunde ha tagit slut. Tack vare att sonen Björn inte gav sig så klarade jag livhanken. Björns förtvivlade kamp med att få läkaren på akutmottagningen att fatta att jag var allvarligt - mycket allvarligt sjuk i lungemboli (proppar i lungorna) gav resultat till slut. Läkaren som skulle skicka hem mig trots att jag inkommit med andningssvårigheter och totalt orkeslös med ambulans för tredje gången envisades med att jag var frisk och bara skulle banta så skulle allt bli bra - men Björn ringde och förklarade att han skulle anmäla dem allihop om jag skickades hem en tredje gång - fick läkaren att ta ett sista odlingsprov på mitt hjärta och efter det lades jag in på hjärt-iva och på morgonen la jag visst av två gånger och vaknade till liv att någon utförde hjärtmassage på mig samt orden "nej det finns ingen puls". Jag kunde inte göra minsta rörelse utan låg bara där och såg upp i ansikten som lutade sig över mig och ropade mitt namn och "drog" mig en aning i håret mm och till slut fick jag fram ett väsande "ja" när någon ropade "Ann-Viol hör du mig?" och då fick sängen "motor" i form att springande människor som sprang till IVA med mig och in i en datortomograf och in sprutades kontraströntgen och sen in för intensivvård...och jag kunde därmed fira min 66:e födelsedag igår..märkligt hur nära det kan vara ibland...så jag är naturligtvis innerligt tacksam för Björns envishet!
Nu firar de mig Anette och Björn och Anettes dotter Ebba med blommor och tårta och minne till min dator! Det är så underbart att vara uppskattad av "de sina" som naturligtvis inkluderar både släkt och vänner!

Räddare i nöden...

Plötsligt vid 17-tiden i min stora tuja så fanns de bara där...bina...som en ananas i jätteformat hängde de inne i tujan och jag som passerade stack in näsan mellan grenarna i tron att det var något skräp som blåst dit och snabbt drog jag bort ansiktet och mig själv också och in och stängde vädringsfönstren och altandörren för in skulle de inte få komma. Jag var 12 år när jag blev stucken i läppen (det var inte så farligt) och jag fick panik och grät och skrek men blev en aning snopen när jag knappt svullnade upp och ont gjorde det inte utan det var min rädsla som tog överhand.

Nu hänger en hel drös bin i min tuja och jag ringer till polisens växel (som rekommenderar Anticimex) men blir kopplad till en mer djurvänlig människa i Örebro som rekommenderar kommunen och någon biodlare. Efter en del rundringningar så hamnar jag hos jättetrevliga människor med efternamnet Ramic från Sveriges biodlarförening och han och hans fru kommer på en halvtimme och de pratar mig lugn och förklarar om sitt jobb med att hjälpa bina och jag får ett bi i min hand och löfte om att den inte sticks och för första gången i mitt liv räcker jag ut handen och tar i en drönare - "bi utan gadd som endast är till för fortplantningen" blir jag lärd. Det är faktiskt jättespännande och jag är tacksam att det var just dessa människor som kom för nu är jag inte så rädd längre. Lugnt och metodiskt gick han tillväga medan hans fru förklarade så jättebra för mig...och så fick jag en burk honung..och det var en rolig överraskning!

Södra Tornet vid Tysslingen

                             Jag sökte på internet och fick svaret "Snappfluga"!

Vid Södra Tornet vid Tysslingen kan man inte bara se fåglar utan där finns fullt av annat liv också. Igår fick jag följa med sonen John en sväng dit på kvällen och det gjorde mig bara gott att promenera ut till tornet. Fåglar fanns det men inte så man såg dem så mycket bara om de svischade förbi i hög hastighet så kameran inte hann med ens...men hörde dem gjorde vi och oj vad spännande det var för alldeles intill oss på stigen - i buskarna hörde vi ett fågelläte som åtminstone var okänt för mig...och där blev John en bra stund stående för att kanske kunna fota fågeln som var så väl gömd inne bland bladen - men ack så nära..men "nära skjuter ingen hare", sägs det ju och den fågeln visste hur man förblir gömd... Själv lyckades jag fota en insekt uppe i tornet och jag tror mig ha sett en sådan i min brors insektsbok men den finns ju i Deje så tyvärr har jag ingen nytta av den idag när jag ska lägga ut bilden. Känner någon igen insekten så maila gärna namnet på den. Annars var det en massa kalvar som blev så glada när de fick se John så de kom rusande och jag blev rädd att de skulle springa rakt ner i vattnet men där stannade de tvärt inför elstängslet...
Tillägg: Senare lyckades John ta en bild på fågeln och det visade sig vara en NÄKTERGAL! (finns på hans sida Svanar.se som visar massor av olika fåglar samt djur o insekter han fotat)