Halsont och feber samt värk i kroppen...

Allt medan man ligger sjuk så har det hänt en hel del av stora och små händelser. Valet och internationella Alzheimersdagen är väl de som berör mig mest just nu.

Kaos blev väl resultatet av valet detta år och man undrar med bävan vad som händer när valsedlar kasseras och sen vid omräkning visar det sig att de var okey osv. Vallådor glöms bort mm. Jag tror ju i landet Sverige att ALLT ska funka vad gäller räkning och hantering av dessa ack så viktiga papperslappar. Det verkar ju så rörigt att man tappar nästan lusten att välja nästa gång. Kan man lita på att det har "gått rätt till" eller behöver vi valkontrollanter från andra länder tro?

Kära mor fick ju Alzheimers sjukdom och hur många fler som kommer att få det och redan har det är ännu okänt även för den som blivit sjuk för det är en lömsk sjukdom som smyger på en och så fort någon anhörig märker något mystiskt med en så är det viktigt att man kommer till läkare och kan få medicin som tyvärr inte botar men underlättar och fördröjer förloppet...
Stolt farmor med sitt förstfödda barnbarn - Bernt och Ingrids son!

Med sorg i hjärtat minns jag min egen mor som ringde till mig och frågade om hon kunde "tvätta" en viss klänning och jag sa "ja det går jättebra" och kände mig lite förvånad över frågan. Hon förstörde den fina klänningen för det var inte "tvätta" hon menade utan "stryka" vilket den inte skulle utan bara hängas upp efter tvätt - så hon brände sönder den med strykjärnet och blev väldigt ledsen för det. Tänk om jag hade ställt frågan "menar du verkligen tvätta?" så kanske det hade fixat sig...för jag blev ju konfunderad över frågan men uppfattade inte att hon börjat bli sjuk.

När mor sedan besökte mig i Lundby så tapetserade jag i hallen och tappade tapetborsten och frågade henne om hon kunde ta upp borsten åt mig då jag stod uppe på en stege. Min mor tittade lite olyckligt på mig och sa: "jag förstår inte vad du menar" och hon kände sig beklämd och det syntes på hela hennes ansikte och jag fick nästan en chock och DÅ gick det upp ett ljus i min skalle och jag begrep vad som var på gång...usch vad tragiskt...istället log jag glatt mot henne och sa: "jag tror jag inte heller fattar vad jag menar" och plockade upp borsten själv och då skrattade hon gott och lite överseende med mig!

Många, många år senare skulle jag sitta vid hennes sida - hålla hennes hand och klappa henne på kinden allt medan hon tog sitt sista andetag och fick lämna detta jordeliv som var så kämpigt för henne där kroppen bara var ett kolli. Sista åren av hennes vård var dock fin med underbar personal som behandlade henne så respektfullt och värdigt och Resurscentrum i Karlstad finns alltid som en tröst i minnet om vår mor och vården.

Ni måste bara få se!!

Den här bilden på fåglarna från Birgitta Järnkvist är helt oemotståndlig...vilken tuff kråka va? Jag blir så glad över alla dessa ovanliga och härliga motiv hon kan fånga med sin kamera!

En snigel som käkar på ett ruttet äpple verkar smaskens för det lilla livet och man kan nästan se hur den njuter. Själv kan jag bara tacka Birgitta för sådana här bilder och att jag får lägga ut dem här på min blogg...är nog lite bortskämd jag...

"Chockad", sa Malin på radio P4 Örebro...

Idag vaknade jag till nyheterna och fick höra Marie säga några sanningens ord om cykelstölden vad beträffande Malins cykel. Det sänds i dag på lokalradion och finns även med på deras hemsida och länken "Nyheter" med bild och ljud och text..för den som är intresserad av ett märkligt "tillslag"!

Till min svåger Ola Halls minne...

Idag den 13 september skulle min käre, snälle svåger Ola Hall ha fyllt år men han avled allt för tidigt i sjukdom men han finns i minnet kvar..så många fina, härliga minnen också från den tid Lars och jag bodde i Oslo hos svärfar... Ola älskade att fota och det "ligger i släkten" tydligen.. Många kära anhöriga har jag förlorat men minns dem med kärlek i hjärtat....
(På bild schäfern "Boysen af LappStockholm" och familjen Halls vovve)

Till min käre bror Tages minne..

Den 12 september skulle min bror om han hade fått leva fylla 66 år..han hann inte fylla 62 år förrän cancern tog hans liv. Denna hemska, fruktansvärda sjukdom.. "Spelevinken" Tage har vi i våra minnen vi som lever kvar! Hans härliga berättarförmåga och "alla dessa tusentals historier" han berättade under åren..jo vi minns...
(på bilden jag och min bror Tage)

Om Malins stulna cykel ska jag berätta...

Vad jag ville berätta var att Malins stulna cykel är åter tack vare Marie som inte gav upp letandet! Men vilken "boven i dramat" var kunde man aldrig ana...jo självaste polisen!!

En annan flickas cykel blev stulen dagen innan på samma skola - Adolfsbergsskolan. Hon såg Malins cykel dagen efter och en av föräldrarna ringde polisen och lämnade artikelnumret som finns på alla cyklar i den serien (inte ramnumret som finns instansat i ramen) och polisen kom och klippte av Malins lås och gav flickan Malins cykel, som naturligtvis blev ledsen när hon i sin tur slutade skolan på fredagen och skulle cykla hem och cykeln var borta...

Hela familjen letade hela helgen efter Malins cykel men hennes cykel hittade de inte men däremot en snarlik som låg slängd ute i periferin och lite demolerad. De tog cykeln med sig hem efter att ha ringt och meddelat polismyndigheten och skulle sen lämna in den till hittegods när det blev måndag.

På måndag morgon körde Marie sin dotter till skolan och gick och kollade bland cyklarna och hittade Malins cykel ihoplåst med en annan cykel och Marie åkte hem ett tag och sen åter till skolan och satt och bevakade cykeln i timmar och till slut lönade det sig för en tjej kom ut och blev naturligtvis tillfrågad om det var hennes cykel och så uppdagades hela historien. Den cykeln som Marie skulle lämna in till hittegods den dagen visade sig vara flickans cykel.

Familjen hoppas härmed att polisen får lära sig att kolla cyklar efter ramnummer och inte efter artikel/tillverkningsnummer som endast sitter med en klisterlapp på ramen. Hemläxa till polisen alltså, som förhoppningsvis ersätter Malin för förlorat bra lås och bensinersättning till föräldrarna som inte gav sig.

Radion skulle visst göra ett reportage om händelsen och intervjuade Malin mfl förra veckan men än har vi inget hört om denna förhoppningsvis ovanliga händelse för så får det inte gå till!
Jo eventuellt sänds det imorgon - tisdag fm..

Förtidsröstning och blodprovstagning...

Så olika dagarna kan gå. Idag var jag till vårdcentralen för blodprovstagning på grund av min struma och i veckan ska jag träffa läkaren för att höra hur jag mår. När jag ändå passerade biblioteket passade jag på att förtidsrösta så nu är det gjort. Man vet ju inte hur man mår på valdagen. Ja jag röstade på Vänsterpartiet för minkarnas skull.

Vad jag reagerade emot igår när Lars Ohly frågades ut - var om pappaledighet och amning. Jag gillar att pappor ska vara hemma och anser att det är familjen själv som ska bedöma vilken av föräldrarna som ska ha det ansvaret att vara hemma hos barnet. Jag är för amning och anser inte att flaskuppfödning är bättre än att för en bäbis få ligga vid bröstet när det ammas. Jag har själv tvingats ge flaska ibland men försökt att amma så långt det bara kunde gå. Med lite humor kan man ju påminna karlarna att de själva är lite bröstfixerade när de gosar med kvinnan sin..hahaa..fast en del karlar tar visserligen hellre till flaskan..(torr humor igen). Jag tror nog att en bäbis föredrar sin mammas naturliga matning före en hård flaska - så är det bara fast nöden har ingen lag om mamman absolut inte kan ta sig den stunden att amma..olika falla ödets lotter!

Och bäbisarna har ju hitintills tydligen blivit matade med nappflaskor som innehåller kemikalien Bisfinol A, som påverkar hormon som påverkar inlärningsförmågan åtminstone på möss. Jag känner ångest när jag tänker på vad mina barn har fått i sig i godan tro att man gett dem föda. Tragiskt att farliga kemikalier får användas och absolut till de svagaste - bäbisarna.

Ett "öde" ska jag berätta om snart som inte har med nappflaskor att göra - både dråplighet och "tycka-synd-om"-inslag finns med och "så-här-får-det-inte-gå-till"...absolut inte säger jag..se vad jag berättar om..snart....

Cykelstölder! Aldrig får man vara riktigt glad...

Fy för dessa cykeltjuvar som inte kan respektera andras ägodelar! Den 11 augusti skrev jag ju om mina barnbarn Malin och Andreas som kom och besökte mig. Malin var då så glad över sin nya cykel att det inte avskräckte henne att cykla ända hem till mig trots att det varnades för regn och åska. Den nya cykeln fick hon för att kunna cykla till skolan - nu när hon gick upp i högstadiet och bytte skola till Adolfsbergsskolan. För två år sedan bytte Andreas till den skolan och blev då av med sin nya cykel och nu var det Malins tur att känna på att bli offer för hänsynslösa cykeltjuvar. Det är så synd om henne nu. Hennes cykel var så fin och gick så bra! Det är både kränkande och ledsamt att komma ut från skolan och cykeln är borta - den som man låst så noga. En annan flicka blev också av med sin cykel men den låg slängd lite längre bort men Malins förblev borta. Familjen har varit ute och letat överallt som tänkas kan men nej - den förblir nog borta precis som Andreas fina cykel blev.

Man undrar hur dessa unga människor känner sig som fostras till att vara hederliga och inte stjäla och som inte kan göra någon något ont - de är så fina dessa mina barnbarn - men så drabbas de av stölder. Hoppas att de inte tappar orken i detta samhälle utan fortsätter kämpa på i skolan och framtiden. Själv är jag heligt förbannad på dessa kriminella som skadar andra och andras egendom. Hoppas innerligt att de åker fast så eleverna får veta vilka som stjäl från dem.

Här i stan så ska ungdomarna inte få busskort utan cykla istället till skolan och hur ska det gå till när cyklarna stjäls? Nog borde det kunna ordnas trygga cykelparkeringsplatser även i skolorna så som det ordnats vid ex USÖ. Annars får väl skolorna börja anställa cykelvakter som bevakar cyklarna och öppnar grindar till eleverna som hämtar dem på inhägnat område. Något måste göras! Kameraövervakning borde vara en självklarhet i ett samhälle där kriminalitet tycks gå allt lägre ner i åldrarna. Verkar inte finnas ett slut på detta elände!

Tomaten "Dansk export" lever än...

Ja nog lever den och har gett små gröna tomater som inte hann med att bli röda för det är för kallt ute och regnar ofta. Hade jag haft ett växthus hade det nog blivit andra bullar av..jag menar tomater... men det går att använda dessa också i matlagning..men först får de en chans att bli lite rödare inne nu. Det var roligt att testa om gamla frön från 1996 klarade att gro. Nu vet åtminstone jag att det kan de...

Vasen har Maj målat och jag tyckte det var synd att den skulle kastas efter hennes död så den tog jag till mitt hjärta..hon var så kreativ och konstnärlig och den målade flaskan tycker jag är så dekorativ och riktigt vacker med solrosor i. Nu känns det som höst och de tre solrosor som var något så när fina fick följa med in och lysa upp min tillvaro härinne...