Sedan jag fick Rex när han var dryga året så har han och jag åldrats en hel del. Jag fasar för den stunden när vi måste ta avsked...vi är så tajta han och jag. Han lyssnar på mitt tonfall och vet nästan vad jag vill bara med rösten eller bara peka..han är så lyhörd min vovve och jag får vara tacksam så länge han finns. Idag gläds vi åt sommaren och var ska en vovve vara om inte bland hundkeksen och det finns det gott om här och jag är glad över att det inte klipps ner utan bevaras som en äng..lite smak av lantlig idyll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar