Sista tidens vansinne, sorger och bedrövelser blev för mycket..och har faktiskt påverkat mig så jag blivit deppig och min värk i kroppen har ju inte varit till min hjälp för att fungera med allt man behöver göra som att städa, klippa gräsmattan mm så det har fått vara...men så kommer en solstråle till farmor och lyser upp tillvaron och hon går direkt ut och klipper och trimmar gräsmattan och inte nog med det..en långpromenad drar hon ut farmor på och så är det inomhus som ska stylas om - och städas...Jag tänker på alla de solstrålar som en galning släckte..alla de solstrålar som en galning skadade och alla de anhöriga och vänner mm till dessa som nu fick ett liv i saknad och sorg.. och tanken växte sig stark inom mig - att få vara tacksam - så innerligt tacksam över den tid de fick tillsammans och det gäller ju även alla de som man själv saknar numera. Så satt jag och såg min solstråle kämpa med min gräsmatta, mina katters hår och damm och jag kände och känner mig så tacksam för henne och för mina andra barn och barnbarn och idag kom Jelena och livet lunkar på med dessa ack så ovärderliga nära och kära...
Ska lägga ut några bilder på Malin i städartagen (jag frågade först om det var okey)..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar