onsdag 7 september 2011

Chock, chock och åter chock...


Och katten Tifa kikar förskräckt på när hennes revir ödeläggs..undrar hur djuren i regnskogen upplever skövlingen där när en liten katt reagerar med känslor av upprördhet...djur är klokare än många tror.. Sorgligt är dock att det alltid är de som vill "skövla" som får sin vilja fram..bort med träden så fåglarna inte har någonstans att sitta och bort med växtlighet som varit till sådan glädje för en hyresgäst som älskat sin uteplats..hoppas nu att alla andra mår bra för det pris jag fick betala...återstår att se hur "fint" det nu ska bli här i Varberga...




Igår såg jag att en stor maskin grävde upp buskar mm..och att den stannade utanför min älskade syrenhäck och mitt staket och sedan åkte...oj, vad lättad jag blev..men säg den lycka som varar..för idag hörde jag motorljud igen men tänkte inte så mycket på det men så hörde jag hur det knakade och brakade och lät alldeles förskräckligt i mina öron för innan jag drog undan gardinen hoppades jag att jag hört fel..men ack nej...halva syrenhäcken var borta...staketet var borta - detta som jag betalat för med egna pengar bara för att få slippa folk som cyklar och vandrar över "min" hörna (som jag faktiskt hyr)..så redan när jag flyttade in här 1998 så frågade jag Öbo om det var okey att sätta upp staket och en syrenhäck (30 st plantor från Plantagen/Växus köpte jag för 300 kr) och staketet kostade runt 1.600 kr om jag inte minns helt fel (så länge sen). Det sträckte sig ju från grinden och runt hela uteplatsen på kökssidan och var ett skydd även mot att mina hundar (både de jag ser efter och egna genom åren) inte kan springa iväg och ej heller bli attackerade av "stridslystna" vovvar. Jag har kunnat sitta därute i lugn och ro i vetskap om att inte mina djur farit illa... Nu är mitt fina staket borta och jag har inte råd att skaffa något nytt...

Som den stora miljövän och växtälskare jag är så kändes det bra med min lilla oas - som rensade luften runt mig och sedan dess har jag bara känt glädje och varit tacksam för att jag hade min "älskade uteplats". När jag sedan började blogga så ville jag gärna visa min lilla plats på jorden för nära och kära..vänner och bekanta därute i periferin - de som man så sällan träffar men som bryr sig ändå...Nu är det borta - glädjen och "friheten".. Minns när en karl kom ända fram till mitt köksfönster och frågade om jag bjöd på kaffe..trots att "gränsen" var tydlig med mina små syrenplantor och sen kom staketet och springet av de som "genade" tog slut..och alla dessa krukor och keramikfåglar som försvann liksom mina kryddpinnar..ja det är inte bara roliga minnen som man har..men det tog slut som sagt och jag har glatt mig så mycket. Svenska flaggan har jag haft och köpt nya genom åren för de blåser sönder och även nu skulle en sådan inhandlas för den jag har nu har också blåst sönder men den hänger där nu som ett "monument" om förödelsen och jag vet inte hur jag ska orka vidare..för mycket sorger och bedrövelser..man får aldrig vara riktigt glad över någonting verkar det som...alltid kommer någon eller något och trasar sönder ens planer - ens kreativa planering ens hobby och intressen. Ja ni kan ju se själva!

Han heter Rickard han som är inhyrd att gräva bort planteringen runt hela gårdarna..och han var så snäll och vänlig och jag frågade om jag fick fota av honom för jag berättade att jag bloggade och visst fick jag det...snällt! Det är ju inte hans fel hur arbetsordern lyder...

Jag blev så chockad att jag började gråta och skaka som ett asplöv när jag kom in och fick ta blodtrycksmedicinen tidigare liksom hjärtmedicinen..annars hade jag nog fått en stroke...nu får väl mina katter Tifa och Aeris det när de vill gå ut..
Och så här såg häcken ut i maj 2011..varför skulle mina vackra syrener bort när jag hade löfte från Öbo att få ha dem. Och bakom häcken finns ett rostfritt staket utan fel som bara slets bort utan ersättning från Västerstaden...jag kommer nog att sörja detta länge..mina gröna "lungor" är borta för alltid..tänk om jag hade blivit förvarnad och fått rädda dem liksom staketet som både John och Björn ville ha till sina tomter...

Inga kommentarer: