Som den stora miljövän och växtälskare jag är så kändes det bra med min lilla oas - som rensade luften runt mig och sedan dess har jag bara känt glädje och varit tacksam för att jag hade min "älskade uteplats". När jag sedan började blogga så ville jag gärna visa min lilla plats på jorden för nära och kära..vänner och bekanta därute i periferin - de som man så sällan träffar men som bryr sig ändå...Nu är det borta - glädjen och "friheten".. Minns när en karl kom ända fram till mitt köksfönster och frågade om jag bjöd på kaffe..trots att "gränsen" var tydlig med mina små syrenplantor och sen kom staketet och springet av de som "genade" tog slut..och alla dessa krukor och keramikfåglar som försvann liksom mina kryddpinnar..ja det är inte bara roliga minnen som man har..men det tog slut som sagt och jag har glatt mig så mycket. Svenska flaggan har jag haft och köpt nya genom åren för de blåser sönder och även nu skulle en sådan inhandlas för den jag har nu har också blåst sönder men den hänger där nu som ett "monument" om förödelsen och jag vet inte hur jag ska orka vidare..för mycket sorger och bedrövelser..man får aldrig vara riktigt glad över någonting verkar det som...alltid kommer någon eller något och trasar sönder ens planer - ens kreativa planering ens hobby och intressen. Ja ni kan ju se själva!
Han heter Rickard han som är inhyrd att gräva bort planteringen runt hela gårdarna..och han var så snäll och vänlig och jag frågade om jag fick fota av honom för jag berättade att jag bloggade och visst fick jag det...snällt! Det är ju inte hans fel hur arbetsordern lyder...
Jag blev så chockad att jag började gråta och skaka som ett asplöv när jag kom in och fick ta blodtrycksmedicinen tidigare liksom hjärtmedicinen..annars hade jag nog fått en stroke...nu får väl mina katter Tifa och Aeris det när de vill gå ut..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar