Ur mitt första album hämtar jag dessa bilder som visar mig och min kompis - vilken jag fortfarande har telefonkontakt med lite då och då under alla dessa år... (hon bor i Stockholm sedan många år) ..ja så såg jag ut när jag sjöng för hästarna minsann... och några år senare fick jag bli sommarbarn i Sunne hos en familj..där fanns allehanda djur och en häst som jag fick pyssla med och även köra "räfsan och hölass"..hon hette "Docka" men bonden kallade henne för "Massa"... Hon skenade med mig och ett stort hölass så lantbrevbäraren i sin bil, som vi mötte nerför en backe fick köra av vägen...tack o lov att det gick bra med oss alla..hästen stannade inte förrän vi var hemma på gården igen..
Ja..dessa minnen.. men allt var inte roligt...utan att veta om vad som hände så fick jag i uppdrag att ro ekan med min sommarmamma (hon hade cancer fick jag veta långt senare) ut på sjön med en säck och den slängde hon plötsligt ut i vattnet och då skrek det kattungar förtvivlat när de sjönk ner mot djupet.. Min sommarmamma sa bara "så är det förstår du på landet när man har katter"...jag fick en chock och gick upp på mitt rum och grät floder...
Som om det inte var nog så kom det ett brev från min mor att hon låtit länsjaktvårdaren Carmland (ska kolla namnet bättre senare) skjuta vår hund Boy och att hon var tvungen att skicka iväg mig den sommaren för Boy var både gammal och började bli blind men hon ville inte att jag skulle vara hemma då - så därför fick jag bli "sommarbarn i Sunne"... (Boy sörjde jag som om han var ett syskon jag förlorat...jag grät i flera år efteråt..när ingen såg eller hörde)..kära mor var ju ensamstående med tre barn och jobbade då på ett pensionärshem i närheten och hade väl svårt nog med försörjningen av oss barn också..livet är hårt mellan varven....
