Nu har fasankycklingen återbördats till sin flock och fått en jättestor voljär att leva i tillsvidare innan hon släpps ut...vet inte varför - men jag kallade henne för "han" hela tiden... Hon var en liten gäst i mitt liv och jag gjorde vad jag kunde. De var så ynkliga de två små liven när de kom till mig och en orkade inte utan dog...men Isabella Pip hängde med och växte och frodades och skräpade ner för det gör de små liven rejält..sågspånen sprätte och flög åt alla håll mellan varven så när man städat och gjort fint tog det inte lång tid förrän spånbitarna låg i vattenskålen mm. Men hon har ju näbb och med den ska hon picka i sig vad hon hittar på marken så det gjorde hon även i buren...
När de var nykomna till mig så lade jag in ett cykelsadelskydd som var ulligt och varmt o gott och det blev genast populärt och i den låg Isabella hela tiden sen. Några korta filmer och några bilder visar hennes tid hos mig - från det hon kom med sin kompis och tills hon flyttade "hem" nu på morgonen och var full i liv och hälsa vilket var mitt mål med att vårda henne... Men tänk vad de små liven sätter spår i en och man saknar redan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar