torsdag 22 juli 2010
Jag hatar dessa blodsugare!!
Här står man intet ont anande i arla morgonstund och inväntar sin vovve och blir attackerad av dessa gråbromsar. Plötsligt hörs ett dovt surrande runt huvudet och...aaaj en sticker mig i handen och då upptäcker man att det finns flera flygande och utsvultna gråbromsar. En klipper jag till och klämmer ihop helt desperat men nej då den vecklar ut sig och börjar jaga blod igen...milde himmel "kom hit Rex", vrålar jag och börjar "springa" - ja gå så fort jag orkar och vevar friskt med armarna...
Rex får för sig att detta är en lek och börjar slita i kopplet och när jag lyckas få bort en plågoande på honom som bitit sig fast strax under högra ögat...ja då blir han så glad att han börjar med "juckande rörelser", som jag blir så sur för. "Sluta", säger jag bestämt och slår efter bromsarna..men Rex ser inte ut att bry sig...så där kommer vi inspringande på gården och är det någon granne vaken så ser vi nog helgalna ut där vi kommer.. usch vad pinsamt! När Rex blir jättebusig så börjar han med dessa obscena rörelser som jag aldrig lyckats få ur honom. Det värsta är att han har börjat så de senaste åren. Synd att vi inte har en "Ceasar - mannen som talar med hundar" här i landet för då skulle jag kontakta honom för råd och hjälp.
Där jag bor är det väldigt invandrartätt och många är faktiskt rädda för hundar så jag blev så glad en dag när en pappa med en liten pojke på cirka två år frågade om pojken fick klappa hunden.."javisst", svarade jag glatt. Och pojken gick så försiktigt fram och klappade Rex på huvudet, som genast började sina oanständiga rörelser. Jag ville ju inte skrämma pojken med att ryta till - men pappan skrattade och jag försökte med kopplet att avleda Rex, som svängde runt och var heltokig men fortsatte sina rörelser. Då sa den lille grabben glatt "hunden dansar".. " ja det gör den", sa jag och började gå bortåt och skämdes för min knasiga och "salsadansande" hund.
Rex gör aldrig så inne utan alltid när han kommer in på gården (bara ibland) så jag vet inte om det handlar om att han blir så glad att komma hem igen...synd att jag inte kan tala om för Rex att det är opassande att bete sig så och han ska inte göra så - dessutom är han kastrerad sedan många år tillbaka..så det så...
Igår var jag till Plantagen och köpte en pelargon - en "Mårbacka" för 75 kr för jag har hört att om man har en pelargon i rabatten så går inte gärna sniglarna dit på närliggande växter...jag har ju trädgårdssnäckor som käkar upp mina hostor (funkior) så de ser ut som om någon skjutit dem med hagelgevär...sorgligt för jag har flera stycken funkior sedan många år tillbaka men aldrig har jag haft dessa problem med snäckor... Nu ska vi se vad pelargonen kan göra åt dem...
Etiketter:
Blommor,
Insekter,
Jag älskar min uteplats,
Varberga,
Varbergaskogen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar