tisdag 17 maj 2011
17 maj - Norges nationaldag! Grattis Norge!
Vild och galen tonåring måste jag ha varit när jag 15 år gammal gick ut på promenad med min kompis Paula - från min kära mor (bodde på Gruvlyckan i Karlstad på den tiden) och en raggarbil stannade med tre tyskar i som skulle till Oslo - de frågade oss - på engelska - om vägen och Paula och jag fick en knäpp idé och sa glatt att vi också skulle dit så vi kunde visa vägen...(hur vågade vi?). Vi hoppade in i bilen och följde med och kom till Oslo jättetidigt på morgonen och tackade för skjutsen av de jättetrevliga tyska raggarna, som verkligen var gentlemen och så stod vi där i Oslo utan pengar och hungriga och Norge vaknade upp till en festdag.
Några fransmän som hade anlänt med U-båt som låg i hamnen bjöd oss på pölser (varm korv) och vi sprang omkring med dem i några timmar på Karl-Johan och hade kul - fotade oss i en fotoautomat (har kvar fotot än i mitt album) och dagen gick i festlighetens tecken med parader och viftande flaggor. När kvällen kom och vi började bli trötta så blev vi också rädda och längtade hem..men hur skulle vi ta oss hem??
När klockan gick över midnatt så gick vi där som ynka fån och en norsk präst frågade oss vart vi kom ifrån och vi förklarade vår utsatthet och denne underbara präst erbjöd oss natthärbärge hos hans gamla mor och vi fick sova där i varsin säng med en Jesusbild hängande över huvudkudden (på väggen) och blev serverade frukost på morgonen med nybakade bullar och goda mackor. Vi tackade för oss och gick ut på stan igen i vackra Oslo och kollade lite sevärdheter och blickade mot slottet och timmarna gick..skulle vi våga lifta igen?
På eftermiddagen började vi fundera allvarligt på liftning när vår "räddare i nöden" - prästen dök upp och gav oss pengar till tågresa hem..och vi blev överlyckliga!! Vi kom hem på tredje dagen och möttes av en förtvivlad men ändock lättad mor och Paula fick ringa hem till de sina och meddela att vi levde. Stackars föräldrar - både mina och hennes..jag skäms än...men minns prästen som jag inte glömt trots att 50 år har gått...så varma tankar till grannlandet!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar