Kära ni - nu är 2013 snart till ända och 2014 tar snart över i tideräkningen. Mycket har naturligtvis hänt men inte på denna sida - men nu ska jag uppdatera en del händelser. En viktig händelse för mig är att Metro tog upp i en artikel om IVO och flera fall som de handlagt och där även min kamp för livet när jag hade lungemboli och skickades hem två gånger och skulle även skickas hem den tredje från Akuten, USÖ här i Örebro - men min mellanson och hans sambo fick till slut bli de som räddade mitt liv genom att få läkaren att ändra sig och ta ett prov till och lade sen in mig då det visade att jag hade hjärtpåverkan av något slag. Jag fick hjärtstopp på morgonen och kom åter av hjärtmassage och 10 000 E Heparin (blodförtunnande) och snabbt till datortomografi som konstaterade att jag hade fullt med proppar i lungorna och sen kom jag till IVA som vårdade mig tills jag var såpass stark att jag kunde komma till Kardiologen avd 63 på natten den 14 december och där blev jag kvar fram till 21 december 2011. IVO (Inspektionen för vård och omsorg) lämnade kritik mot den läkare som inte trodde jag var så sjuk som jag sa "kunde knappt andas" utan han drog slutsatsen att jag var för överviktig och att det var därför jag knappt kunde gå några steg ens. Det hade kunnat sluta väldigt illa för mig men som sagt - det tog en annan vändning på grund av sonen Björn och hans sambo Anette. Oavsett min vikt (som orsakas av en annan lång historia som jag försöker att skriv en bok om) så är jag en människa med lika stor rätt att få vård i mitt eget land - hur än jag ser ut - så det var oerhört kränkande att höra läkarens "diagnos" flera gånger. Hela mitt liv har jag hört sårande påhopp - oavsett om jag varit smal eller inte - om mitt utseende, min kropp, min intelligens osv trots att jag aldrig själv har den mentaliteten att håna andra utan jag har en dröm om att folk ska inse andras människovärde och inte bara hålla sig till ytliga bedömningar...
Många, många stick fick jag uthärda då infart/kanyl skulle sättas men på grund av min höga dos av blodförtunnande (som räddade mitt liv) så brast kärlen hela tiden och de kom från olika avdelningar - de kunniga och hade till och med ultraljud för att finna några kärl som skulle hålla - så gick det inte... Båda armarna, halsen och benen fick stickas utan framgång...men den kanyl som sattes när jag kom till avdelningen fick vara kvar och höll hela tiden..vilken tur...
..och nu två år senare blev mitt ärende uppmärksammat i Metro den 5 december 2013 och det känns både fint och trevligt att få medverka till att andra kanske blir hjälpt av det som hände mig.. Av ansvarig för akuten fick jag beskedet att det numera ska ingå i läkarnas utbildning att inte nonchalera symptomen utan ta med i bedömningen att det kan röra sig om lungemboli...otäck sjukdom...
Så har julhelgen gått och julaftonen firade jag hos sonen John och lite senare sonen Björn och deras respektive samt mina barnbarn...den blev väldigt trevlig på båda ställen och en fridfull jul vilket jag hoppas alla hade i sina hem! Nu blir det nyårsafton på tisdag och jag vill härmed önska alla ETT GOTT NYTT ÅR!
Totto kikar ut - kanske i väntan på tomten...
ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR OCH EN FÖRHOPPNING OM FRED PÅ JORDEN OCH I ALLA HEM!!
