(Foto John Hall)Igår satt jag och pratade med Anette i telefonen och plötsligt meddelas på radion att ett litet flygplan vill nödlanda på Örebro flygplats...och jag sa till Anette "snart får man väl ett flygplan i huvudet" vilket är lite av en fobi jag har och delar med många.
Som mycket liten drömde jag ibland om ett flygplan som kom rakt över mig och sen blev allt svart. Det var så verkligt att jag en tid som barn trodde jag omkommit i kriget och fått nytt liv eftersom jag sökte svar på denna mystiska gåta som alltid uppenbarade sig i drömmen i några år. När jag sedan hittar foton när jag som barn står med mor och far på en flygplats - troligen Bromma - så förstår jag att jag säkert blivit skrämd av de stora planen som flög över våra huvuden.
Vid sju års ålder flög vi från Karlstad till Stockholm i en DC-3:a vilket skrämde halvt ihjäl mig när planet skakade och dundrade sig igenom luftgroparna. Jag fick också så ont i öronen att jag skrek hejdlöst och när vi landade fick jag ett tuggummi av flygvärdinnan som hjälp och tröst mot värken i mina arma öron. Från den stunden är jag flygrädd men ändå gillar jag dessa vackra och fantastiska skapelser...Tänk så mycken glädje och hjälp de använts till men fy för krigsmaskiner! Synd att de vräker ur sig miljögifter genom bränsleförbrukningen. Alltid är det både bra och dåligt..."aldrig får en vara riktigt glad", som det sägs....
Flygplanet "Pitts Special" hade fått "nedisning i förgasaren" och fortsatte sedan mot Lidköping men är hemmahörande vid Konstflygskolan i Uppsala vilken har en egen webbsida... På deras sida kan man också se uppgifter om Yak-52 vilket var följeplan till Pittsen och som John fotade så väldigt bra enligt min smak. Fotot ser ut som en affisch rent ut sagt...gillar den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar