VARBERGASKOLANÅterkommer igen med bilder från Varberga och skogen - måste nog älska den här skogen för det känns friskt att promenera där bland träden och ibland överraskas man av lysande glad graffiti (ibland med seriösa budskap) vilket jag inte tycker stör naturen bara man låter träden och holkarna vara ifred..det känns ledsamt att de blir sprejade med färg då jag tror fåglarna störs av det - både av doft och mönster.. Många minnen väller upp medan man går där för det är ju rätt många år jag gjort det...
Följ med mig på en tur i Varbergaskogen som gränsar mot Varberga Västra. Idag skiner solen så fint och det är dags för den dagliga motionsrundan som jag bör ta varje dag efter mitt "hjärtstopp" (hjärtat kunde inte pumpa ut blod och hjärnan fick syrebrist och "stängde av" varav den svåra krampen) före jul. Inne i skogen är det rena hindersbanan men ändå en bra träning för kropp och själ och jag behöver ju inte springa den utan kan gå lugnt i den takt jag själv orkar med. Häng med så får ni se hur stormarna slängt omkull träd efter träd och fler står på lut att falla. God tur på er!
(Denna mosskäggiga figur hittade Malin på vår skogspromenad och enligt vår fantasi så såg den ut som en gammal skäggig gubbe och så fick den följa med hem) Ytterligare en härlig promenad i Varbergaskogen. Mitt kära barnbarn Malin kom till mig igår och stannade tills idag (ikväll) och vi städade köket på fm och hon fortsatte med hallen och när det var gjort åt vi för då var klockan halv tolv och då är det lunch. Sedan bestämde vi oss för en promenad i skogen vilket är bra för mig och eventuella proppar (har ytliga sådana tror jag - på benen) så jag behöver motionera mina vader än mer. Sagt och gjort vi har verkligen klivit över stockar då en stig vi tog hade flera nedfallna träd så idag kan man snacka om "hindersbana". Malin fick hålla i farmor sin ibland när det blev för svårt att hålla balansen. Men över kom vi och Malin hittade en "turgubbe/skogsgubbe" med skägg av mossa..och den tog vi med oss hem. Man har inte roligare än man gör sig och en rolig dag blev det. Efter hemkomsten så satte jag mig i soffan för att vila och tre av mina älskade katter passade på att mysa tillsammans med mig. Det blev en synnerligen trevlig dag och helg!
John tog en sväng förbi Tysslingen och hade turen att få se både fiskgjuse och ormvråk käka vid matbordet..fast avståndet var långt..men genom kameralinsen fångade han dem på film och här är en bild på ormvråken som njuter av "bordets läckerheter"...
Nu har jag lovat mina nära och kära och mig själv att försöka ta en promenad varje dag oavsett väder och oavsett om jag går ensam eller ej! Idag regnade det men det finns ju paraply och så var det problemet borta.. Luften var frisk och skön och i skogen luktade det så gött så men det var svårt att ta sig fram så jag fick vända..lite yrsel kände jag av så det var lika bra att gå på vägen. Hoppas inte denna gröna oas försvinner med tiden i alla stormar som gör vad de kan för att knäcka träden. Hoppas kommunen fortsätter att rensa och hålla efter förödelsen!
(Underredet är till den barnvagn jag köpte till John när han var bäbis 1969 och det håller än..även att frakta tunga TV-apparater på...fast själva insatsen gick till slut sönder men så låg Rex i den också..jovisst gjorde han det!) Ibland går det undan..min TV gick sönder häromdagen och idag kom John med "min gamla" som barnbarnet Lina fått av mig men ej använde längre då hon köpt en ny..fast den som John kom med har jag faktiskt fått av honom tidigare plus den som nu gick sönder...så nu kom den "gamla" hem igen. Tänk vad man snabbt vänjer sig till TVn och den är sannerligen ett sällskap på kvällar när man är själv..fast katten Kajsa tycker nog att jag ska glo på henne istället tycks det med "den blicken" hon visar mig...kul katt..söt katt..min Kajsa...
Igår kom älskade barnbarnet Malin och idag gick vi en rejäl skogsrunda - den jag brukar gå med vovven Rex (och Nilsson mfl) och det är över ett år sedan nu. Visst känns det vemodigt utan min fyrfota vän men nu hade jag en solstråle med mig och det var Malin och vi knatade på och hade trevligt och fotade och tog det lugnt mellan varven för jag ska ju inte ta i för mycket i början. Vikten har dalat och kläderna börjar faktiskt bli "större" och säckiga. Jackan kunde jag inte få om mig för en månad sen men nu åker dragkedjan igen när jag nu kan andas och gå - om än lite ansträngt ibland så känner jag mig piggare för var dag och hoppas naturligtvis att så ska förbli... Visar lite bilder från promenaden för jag är så glad över den att jag vill dela denna positiva dag med er också! Håll till godo! Och Malin fotade vackra skogsolvonbär, mig och mycket mera!
Idag vaknade jag med värk runt höften på höger sida och för första gången sedan jag kom hem fick jag ta en Alvedon..så illa var det..men efter en stund så insåg jag att jag måste ut i solen och röra på mig..så jag ringde till sonen Björn om mina planer och han blev rätt orolig av förståeliga skäl när jag berättar att jag vill gå i skogen "som förr" så om han skulle ringa så har jag mobilen med mig.
Sagt och gjort...jag gick "min runda" in i skogen fast bakvänt..gick in där jag brukar komma ut på mina promenader med Rex och andra vovvar jag "lånar"..
Nu har "Stormen Emil" också gjort sitt i skogen och det var rena hinderbanan därinne för nu hade än fler träd brutits av och fallit offer för de starka vindarna och jag kunde inte annat än fota förödelsen..men nöjd ändå med min promenad så kunde jag ju inte annat än fota mina röda kinder när jag satt mig här vid datorn..håll till godo kära ni därute i periferin...ut i solen med er..dä ä så himla skönt!!
Foto Malin Hall Idag fick jag låna Rambo och naturligtvis är det Varbergaskogen som hägrar för oss..härlig promenad med mycket frisk luft! Fast skogen är sig inte riktigt likt efter stormarnas framfart (Berit och Dagmar). Mycket att röja upp nu...
VARBERGASKOLAN
Återkommer igen med bilder från Varberga och skogen - måste nog älska den här skogen för det känns friskt att promenera där bland träden och ibland överraskas man av lysande glad graffiti (ibland med seriösa budskap) vilket jag inte tycker stör naturen bara man låter träden och holkarna vara ifred..det känns ledsamt att de blir sprejade med färg då jag tror fåglarna störs av det - både av doft och mönster.. Många minnen väller upp medan man går där för det är ju rätt många år jag gjort det...
