En fridfull dag på landet...

Jag åkte till Björn med familj och hälsade på igår och blev kvar över natten..det var så lugnt och fridfullt där och att sitta där - på deras veranda - med en mugg kaffe och björkarna susar och himlen är vackert blå och luften är så väldans frisk så här i augustimånadens sista dagar - då känns det så gott i själen... Jelena blev glad att jag kom och hon fotade mig med kaffemuggen i högsta hugg..himlen hade knappt några moln på himlen..katterna låg och vilade förnöjda över tillvaron liksom gulliga vovven Semlan - söt med sitt tuggben...ja då känns det rätt bra..."en kan inte klaga"...

Malin har fotat en korsspindel..

Malin har fotat en korsspindel och skickat till mig..trots att jag ryser vid anblicken så hade hon tydligen inte samma inställning utan hade sinnesnärvaro att våga fota den och det på nära håll och jag lägger gladeligen ut hennes bild och måste konstatera även om det bär mig emot att spindeln är vacker..väldigt vacker...

Störst av allt är moderskärleken..Grattis Micke!

Grattis älskade son på din födelsedag! Hoppas vi ses snart..åren går och jag blir inte yngre precis! Jag saknar dig så väldans mycket och det vet du!! Ha en fin dag och ett nytt bra år!

Du får inte leka på våran gård....

Fick se denna skylt på "Öbos soprum" och blev en aning fundersam...får vi boende i Västerstaden inte slänga sopor i detta sophus längre som vi - när vi var Öbos hyresgäster fick? Har använt detta sophus i alla år jag bott här. Tog några bilder och sände iväg en fråga till Öbo och fick snabbt svar - nej det får vi inte utan ska kasta i Västerstadens soprum - men mig veterligt finns det inget sådant här där jag bor i Varberga. (Jo kommunens sopstation finns ju borta vid Ekersvägen men det har varit närmare att gå med soporna till denna station som Öbo nu lagt fullt beslag på)

Vid försäljningen haglade ju argumenten att det inte skulle bli försämringar och att det bara är bra med lite olika hyresvärdar och denna "blandning" skulle bara öka trevnaden i bostadsområdena och så fort lägenheterna blev sålda så borstade de styrande av sig de vackra orden om gemenskap mm och så började gränsdragningarna och jag tycker mig höra "du får inte leka på våran gård" som grannbarnen ofta sa när jag och min familj kom nyinflyttad (tyvärr flyttade vi mycket i min barndom) och nu får man som vuxen och gammal pensionär fortfarande uppleva den hårda attityden men nu från vuxna - de som styr och ställer över våra huvuden - de som bestämmer!

Vi ska "öppna samhället och ha ett mångkulturellt samhälle" men jisses så fort makthavarna får chansen i vårt samhälle så sjungs det en annan sång i maktens korridorer än den gamla slagdängan "ju mer vi är tillsammans" eller den lite nyare "räck ut en hand"..ska man skratta eller gråta eller ställa sig och sjunga på torget "vem ska man tro på, tro på, tro på".. (jag gillar att associera till låttexter som kan krydda budskapet man har)

NÄR BÖRJAR ÖBO KRÄVA "GRINDSLANTEN" TRO??

Öbos svar;

"ÖBOs soprum är endast till för ÖBOs hyresgäster, så ni som bor hos Västerstaden i Varberga får slänga era sopor i Västerstades soprum.

Men det är bra att du frågar så du inte behöver göra något fel!"

Den gula kaninen sprider glädje för många...

Tidigt på morgonen fotar jag Jelena och den gula kaninen på Stortorget igår. Knappt inget folk är ännu ute men en fotograf står där och fotar - liksom vi. Både Jelena och jag gillar kaninen då den charmar oss på något vis...man blir glad helt enkelt..kul om den får finnas kvar i Örebro.

Grattis käre bror på 70-årsdagen!

En bra bok och blomkålsgratäng..inte så dumt!

Idag var det kyligt i luften och kändes som en höstdag. Idag var det en fin dag för att läsa en bok.

Min kära svägerska Ingrid i Deje gav mig boken "Den vita massajens dotter" nu när vi var på besök hos dem. Jag har ju redan den 23 april 2010 (här i min blogg) berättat om den förra boken Ingrid skickade till mig "Den vita massajen" som jag då sträckläste. Dags för den prestationen igen tydligen för boken fångar mitt intresse och jag har svårt att slita mig ifrån den - så till den milda grad att jag nästan glömde att jag hade en blomkålsgratäng i ugnen men jag hann rädda den i sista stund..tack o lov!

Fick också låna filmen som jag såg häromkvällen och naturligtvis var boken mer "detaljrik" i sitt berättande...men filmen är okey även om lite äckliga slaktscener hade varit önskvärt att slippa...som den djurvän man är...

Nu återstår ännu en bok och det är "Resan tillbaka till den vita massajen" - som hon gör 14 år efter att hon flydde med sin lilla dotter från Kenya och sin stora kärlek - massajen Lketinga...ser fram mot ännu en bra bok att läsa av Corinne Hofmann.

På besök hos bror min i Deje..

John o Marie kom från Norge och anslöt med oss i Deje och här sitter de mätta och belåtna - precis som vi blev.. I. och B. är inga linslusar så därför är de inte med på bild..

På besök hos bror min och min underbara goa svägerska i Deje - där allting trivs tycks det både växter och människor och hunden Rambo! Vi var där i lördags och hade svårt att slita oss därifrån för att åka hem till Örebro igen...de ska ha ett innerligt tack - Bernt o Ingrid - för den fina dagen i Deje!

Vi hade i alla fall tur med myggen för just nu läste jag hur plågade de är i Deje med omnejd (NWT-nättidning lokalt Forshaga) så folk o djur knappt kan vara utomhus..men hos bror min var det myggfritt under dagen..mot kvällen dök de upp men då stängdes de ute och vi satt på den inglasade delen och njöt av kvällsfriden...innan vi återtog färden mot Örebro.

Två veckor sedan det ofattbara...

Mycken sorg och saknad och vemod och eftertänksamhet och respekt visas varje dag och i stort sett varje stund vid Utöya... John och Marie har varit på en tur upp till "barndomens hytta" - till Kruk, Fagernes där Johns farfar hade hytta en gång och där många somrar - och vintrar tillbringades.
Självklart så ville de visa sin respekt för offren och deras anhöriga och tog vägen förbi Utöya och John skickade mig dessa bilder och denna text som jag nu lägger ut och vill också passa på att uppmana alla att vara rädda om varandra och visa varandra att vi alla är ovärderliga och fantastiska och tillsammans blir vi starka och kan kämpa mot galenskap och rasism och för demokratin...

Johns text:
"En bil stannar, en till, ytterligare en till, alla kommer de med blommor, många har med bilder eller texter skapade på egen hand.
Ett motorcykelsällskap från Sverige stannar, alla samlas en stund framför de tusentals blommor som ständigt ökar i antal.
En stilla stund vid blommorna sen höjs blicken ut över vattnet mot ön. Många kan inte först förstå att på denna vackra plats kan nåt så ohyggligt ha skett men efter en stund smälter allt in och många torkar en tår samtidigt som man sakta lämnar platsen.
Ytterligare bilar, motorcyklar, bussar, med många skilda nationaliteter stannar för att hedra och visa sitt stöd...."

Underbara barnbarn!

Sista tidens vansinne, sorger och bedrövelser blev för mycket..och har faktiskt påverkat mig så jag blivit deppig och min värk i kroppen har ju inte varit till min hjälp för att fungera med allt man behöver göra som att städa, klippa gräsmattan mm så det har fått vara...men så kommer en solstråle till farmor och lyser upp tillvaron och hon går direkt ut och klipper och trimmar gräsmattan och inte nog med det..en långpromenad drar hon ut farmor på och så är det inomhus som ska stylas om - och städas...

Jag tänker på alla de solstrålar som en galning släckte..alla de solstrålar som en galning skadade och alla de anhöriga och vänner mm till dessa som nu fick ett liv i saknad och sorg.. och tanken växte sig stark inom mig - att få vara tacksam - så innerligt tacksam över den tid de fick tillsammans och det gäller ju även alla de som man själv saknar numera. Så satt jag och såg min solstråle kämpa med min gräsmatta, mina katters hår och damm och jag kände och känner mig så tacksam för henne och för mina andra barn och barnbarn och idag kom Jelena och livet lunkar på med dessa ack så ovärderliga nära och kära...

Ska lägga ut några bilder på Malin i städartagen (jag frågade först om det var okey)..